SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DERIVATION de1rivatʃω4n l. der1-, l. -aʃ-, äfv. 0104 (derivatio´n Weste, - - -tschón Dalin), sbst.1, r. (f. Dalin (1850)); best. -en, i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. derivation, fr. dérivation, af lat. derivatio, vbalsbst. till derivare (se DERIVERA)]
vbalsbst. till DERIVERA.
1) till DERIVERA 1.
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] med. motsv. DERIVERA 1 b. S. Sköldberg i Hygiea 1847, s. 441. Lütken Läkaren 290 (1902).
b) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. des lampes placées en dérivation] (fys. o.) elektrotekn. om det slags koppling hvarvid den elektriska strömmen uppdelas gm biledningar l. förgreningar, strömförgrening, ’shunt'; särsk. i uttr. ligga i derivation, (in)sätta o. d. i l. på derivation; äfv. konkret om dylik grenledning. Om anordning af båg- och glödlampor medelst derivation i samma strömkrets. Tekn. tidskr. 1885, s. 152 (rubrik). Fältmagneterna (i denna dynamomaskin) .. lindas städse i derivation. Därs. 1886, s. 165. Telefonen är insatt på derivation. Därs. 1897, M. s. 32. Han hade 1/80 sek. efter strömmens afbrytande bildat en derivation af kolelektroderna, ljusbågen och en galvanometer. Därs. 1898, M. s. 58. Mindre lampor förses med ett i derivation med lyskroppen och tätt intill densamma liggande upphettningsmotstånd, genom hvilket strömmen först slutes. Därs. 1899, Allm. s. 106.
2) till DERIVERA 3: härledning, härkomst. Derivation, härkomst, afkomst. Swedberg Schibb. 263 (1716). T. Hedberg i Världslitt. i urval 3: 581 (1902). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] språkv. motsv. DERIVERA 3 b.
α) handlingen att bilda ett ord af en rot, en stam l. ett annat ord (särsk. o. vanl. gm afledning); äfv. om bildandet af en afledd konjugation o. d.; konkret: härledt l. afledt ord, afledd konjugation osv.; förr äfv. ss. benämning på den del af grammatiken som behandlar afledda ords bildningssätt (jfr -LÄRA). Derivationen är en Antydan (dvs. ett angifvande af l. en redogörelse för), huruledes och på hvad sätt the vprinneliga Nämn-Orden (Nomina) vtur theras Stam-Ord vtspricka, samt therifrån richtigt stå at afledas. Giese Sprachm. 1: 112 (1730). Berzelius Kemi 2: 744 (1812, 1822). Den mångfald, hvilken Nordiska namnen vunno genom derivation och sammansättning af få stamord. Liljegren Förkl. af sv. namn 27 (1831). Inf(initiver), liksom alla andra derivationer, underlyda sina stammars förbytningsreglor. Lagus Arab. spr. 2: 92 (1869).
β) förklaring af ett ord ss. härstammande från en rot, en stam l. ett annat ord l. från ett främmande språk o. d., ordförklaring, etymologisk tydning, etymologi(sering). Det fantasteri han (dvs. Stiernhielm) hafver med sina derivationer (m. m.). L. Jacobi (1649) hos Swartling Stiernhielm 70. Lagerbring 1 Hist. 2: 697 (1773). Ihre antager den förra derivationen (dvs. att härlig härstammar från herre). Enberg Sv. spr. 68 (1836). A. Strindberg i Aftontidn. 1910, nr 273, s. 5.
b) motsv. DERIVERA 3 c, i ssgn DERIVATIONS-RÄKNING.
Ssgr: (2 a α) DERIVATIONS-AFFIX1003~, äfv. 0103~02. Noreen Vårt spr. 7: 15 (1906; se under DERIVATIV, sbst. 2). —
(1 b) -BOBIN~02. Alla magnetskänklarna (å denna dynamomaskin) hafva hufvudbobinerna närmast kärnan och derivationsbobinerna utanpå hufvudbobinerna. Tekn. tidskr. 1886, s. 169. —
(2 a α) -FORM~2, pl. -er. M. Akiander i Suomi 1845, s. 350. Vinterbladet 1853, s. 145. —
(1 b) -KOPPLING~20. Tekn. tidskr. 1885, s. 153. —
(1 b) -LEDNING~20. Der man har behof af ljuskällor af olika styrka, lämpar det sig .. att använda båg- och glödlampor samtidigt, då man anordnar dem i derivationsledningar. Tekn. tidskr. 1885, s. 152. Därs. 1890, s. 213. —
(2 a α) -LÄRA(N)~20. (numera föga br.) ordbildningslära(n), (den) del af grammatiken som handlar om ords bildning af rötter, stammar l. andra ord. Almqvist Sv. spr. 110 (1832, 1840). Schiller Sv. spr. 7 (1859). —
(1 b) -MOTSTÅND~02 l. ~20. Så snart lyskroppen antagit den för strömmens ledande nödiga temperaturen, verkar strömmen i densamma på en afbrytare, som automatiskt utbryter derivationsmotståndet. Tekn. tidskr. 1899, Allm. s. 106. —
(2 a α) -REGEL~20. Vinterbladet 1853, s. 145. —
(2 b) -RÄKNING~20. mat. Derivationsräkning, .. metoden att i serie utveckla en funktion af en eller flera oberoende variabler så, att hvarje efterföljande term i utvecklingen bildas efter en och samma lag af den närmast föregående. Derivationsräkningen .. framställdes först af Arbogaste (1800). 2 NF (1906). —
(2 a α) -STAFVELSE~200. (mindre br.) afledningsstafvelse. Rask Anvisn. t. isl. 177 (1818). —
(2 a α) -ÄNDELSE~200. (mindre br.) afledningsändelse. Felde Ty. spr. 8 (1734). Ahlqvist Kulturord 117 (1871).
Spoiler title
Spoiler content