DESODORISERA des1odor1ise4ra l. de1-, l. -åd-, l. -dår1- l. -då1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DESODORISATION -doris1atʃω4n l. -aʃ- osv.
Etymologi
[jfr t. desodorisieren, eng. desodorize, nylat. desodorisare, afledningar som med det upphäfvande prefixet des- (af fr. dés-, motsv. lat. dis-, itu, åtskils) hafva bildats till lat. odor, lukt, doft, stank (jfr ODÖR)]
med. o. tekn. befria (ett ämne) från elak lukt, särsk. sådan som uppstår gm förruttnelse; förr, då man antog att de illaluktande ångorna vållade smittosamma sjukdomar, nästan liktydigt med DESINFEKTERA, DESINFICIERA. F. Wahlgren i Hygiea 1849, s. 91. Den desodoriserande förmågan hos ”Burnetts-fluid”. Dens. Därs. 92. NF (1879). (Torfmullens) egenskap (att borttaga elak lukt) i förening med dess stora förmåga att uppsuga vätskor möjliggör dess användande till desodorisering af fäkalier. Olbers Fleischer Torfströ 54 (1891). — särsk. i uttr. desodoriserande medel, desodorisationsmedel. N. P. Hamberg i 1 Sv. läk.-sällsk. n. handl. 8: 316 (1854). NF (1879). Desodoriserande medel .., desinfektionsmedel, som rena luften genom att binda stinkande utdunstningar. 2 NF (1906).
Ssgr: A: DESODORISATIONS-FÖRMÅGA100103~020. En för torfmullens användande i renhållningens tjenst mycket vigtig fråga är om detta material jemte desodorisationsförmågan också besitter desinfektionsförmåga. Olbers Fleischer Torfströ 54 (1891). —
