publicerad: 1911
DESPOTISK despå4tisk, stundom dä- (despo´tisk Weste, despå´tissk Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. despotisch, eng. despotic, fr. despotique (un pouvoir despotique redan under senare hälften af 1600-talet), gr. δεσποτικός, afl. af δεσπότης (se DESPOT)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] adj. till DESPOT I 1, DESPOTI 1 o. DESPOTISM 1; om regent, styrelse o. d.: enväldig, oinskränkt, absolut monarkisk, autokratisk, absolut; om land, stat osv.: enväldigt styrd, där ett absolut monarkiskt regeringssätt råder. Dalin Montesquieu 202 (1755). Kan ske Servilis lefver i en fri Stat gemen och nedrig (dvs. i oansenlig och ringa ställning), och hoppas kunna blifva förnäm i en Despotisk. Sahlstedt Crit. saml. 634 (1765). Konunga-Magten (var) här (dvs. i Persien), som i hela Österlanden, despotisk. Undersåtarena ansågo sig såsom lif-egne och vördade Regenten med en slags dyrkan. Eberhardt Allm. hist. 1: 112 (1766). Hvad argumenter kunna .. hämtas af Författningarna i det Despotiska Ryssland, som billigt kunna användas i det fria Sverige? SP 1779, s. 306. Jag .. har lefvat under .. tre olika Regeringsformer, despotisk, anarchisk och tempererad. Höpken 1: 29 (1781). Menniskorna .. i despotiska stater äro mera tystlåtna, än der, hvarest en större frihet råder. Rademine Knigge 1: 77 (1804, 1808). Man föreställer sig en turkisk Pascha såsom en högtförnäm och despotiskt befallande ståthållare. Svedelius Statsk. 3: 212 (1869); jfr slutet. — särsk. öfvergående i 2 (jfr DESPOT I 1 b): som tillhör l. tillkommer (blott) en enväldig regent l. ett (land med) enväldigt styrelsesätt; som regerar egenmäktigt o. hänsynslöst l. godtyckligt. Ad. prot. 1789, s. 205. Bland de styrande (hafva) ofta efterträdarne mer pliktat för despotiska begrepp, än deras föregångare för despotiska handlingar. Geijer I. 1: 120 (1818). Kan en sak vinnas med godo och lämpa, så är det blott egenkär hersklystnad, som föredrar despotiska åtgärder. Tegnér 6: 46 (1826). Föra en despotisk spira. Dalin (1850). (Leiokritos) regerar .. där (dvs. på Salamis) såsom tyrann, grymt och despotiskt. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 14 (1879). Läte konungen öfvertala sig att göra sin myndighet gällande mot bankofullmäktige, hvilka endast gjort sin pligt, .. (skulle) man .. säga, att hans regering vore liberal i grundsatsen, men despotisk i tillämpningen. Odhner G. III 1: 387 (1885).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. gr.] i allmännare anv., adj. till DESPOT I 2, DESPOTI 3 o. DESPOTISM 2: tyrannisk, som fordrar (absolut) underkastelse under sin vilja, egenmäktig, hänsynslös gent emot andras vilja l. önskningar, härsklysten; äfv.: som tillhör l. röjer egenmäktighet l. härsklystnad osv. (Språket förbättras) ingalunda genom blott myndighet och Despotisk ande. Brunkman Sv. gram. 8 (1767). SP 1779, s. 185. Jag hatar icke despotismen i sig sjelf, men väl despotiska dumhufvuden. Tegnér Bref t. Wingård 60 (1837). Vara despotisk emot sina underlydande, underhafvande. Despotiskt lynne. .. Despotiska tänkesätt, böjelser. Despotisk i tal, skick, väsende. Despotisk uppsyn. Dalin (1850). Professorns despotiska jernvilja .. tillät icke, att han sjelf (dvs. eleven) hade någon yttranderätt vid rigtningen af de konstnärliga studierna. Schwartz Arb. barn 54 (1864). Till lynnet var (B. v. Platen ss. chef) despotisk, men alltid rättvis. De Geer i 3 SAH 1: 155 (1887). En i sin ömhet despotisk mor. Levertin Essayer 1: 100 (1902). En kraftig, svartskäggig, brunhyad man med något despotiskt i rörelser och tal. Ossian-Nilsson Tigerhuden 17 (1908). I grunden godhjärtad och generös, var han dock på samma gång ytterligt lättretlig, misstänksam och despotisk. Anna Hamilton Geete i Ord o. bild 1910, s. 77. — särsk. i öfverförd anv.; jfr DESPOT I 2 a. Bruket, i tal, är despotiskt: det kan ändra sig sjelft, men icke ändras. Silverstolpe Bokst. 47 (1811). — i numera föga br. förb. Här regerar en Despotisk ledsnad. Kellgren Bref t. Clewberg 51 (1776).
Spoiler title
Spoiler content