publicerad: 1911
DESPOTISM des1potis4m l. -å- l. -ω-, stundom däs1- (despoti´sm Weste, despåti´ssm Dalin), r. (m. Weste, Dalin (1850), Björkman (1889)); best. -en.
Ordformer
(förr ofta skrifvet despotisme. I ä. tid användes stundom den från t. (l. möjl. från nylat.) lånade formen despotismus, t. ex. Lagerbring 1 Hist. 1: 551 (1769))
Etymologi
[jfr t. despotismus, eng. despotism, fr. despotisme (le despotisme tyrannique des souverains Fénelon, † 1715)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DESPOT I 1: styrelsesätt hvarvid oinskränkt makt ligger i regentens hand, absolut suveränitet, absolutism, envälde; jfr AUTOKRATI; äfv., i ngt utvidgad anv., om i händerna på visst parti o. d. liggande envälde; jfr DESPOTI 1. Vi kunde påtvingas despotismen .. medelst denna unga Hertigens (af Holstein) påtvingande till Konung. HSH 7: 269 (c. 1750). Sahlstedt Crit. saml. 634 (1765). Despotismen, den må äga rum antingen de Jure (så vida detta någonsin kan sägas) eller de facto, kan väl aldrig gillas af förnuftet, och aldrig passa för andra folkslag, än de egenteligen barbariske. D'Albedyhll Skr. 2: 239 (1792, 1810). Despotismen är odlingens och det egentliga samhällets död. Höijer 1: 278 (c. 1810). En hela Europa hotande militärisk despotism. Geijer I. 1: 11 (1818). En ren, monarkisk despotism är .. Turkiets regeringssätt. Svedelius Statsk. 3: 247 (1869). Af fruktan för despotismen i en endes hand hade den (dvs. frihetstidens författning) fostrat en despotism af partier. Malmström Hist. 6: 457 (1877); jfr b. NF 18: 788 (1894). — särsk.
a) [jfr t. aufgeklärter despotismus, fr. despotisme éclairé] i uttr. den upplysta despotismen, se UPPLYST.
b) närmande sig 2 (jfr DESPOT I 1 b o. DESPOTISK 1 slutet), med tanke på sättet för maktens utöfning, i sht på dess hänsynslösa missbruk. Således har Friheten, den Ädlaste af Mensklighetens Rättigheter, blifvit förvandlad uti en olidelig Aristokratisk Despotisme i det rådande Partiets händer. K. M:ts tal t. Riksens ständer 21 aug. 1772, s. 4; jfr 2. En ödeläggande despotisme, under falskt sken och klingande titel af Monarchisk regering. SP 1779, s. 110. Missbruket af den Högsta Magten kallas Despotisme, och består deri, at den Regerande anser Samhället såsom en egendom, den han efter egna hugskått kan använda utan afseende på Folkets väl. Boëthius Nat. sed. 166 (1782). Stegel, rådbråkning, Damiens och Ravaillacs fyrdelningar, alla de grufligheter Despotismen uppfunnit. GT 1788, nr 21, s. 3. Det är ingen despotism att utskrifva soldater; men det är despotism, att onödigtvis eller i för stort antal utskrifva sådana. Heeren Hist. skr. 269 (1826). Den demokratiska friheten har mången gång röjt ett visst tycke med despotismen. A. Sandström i Verdandi 1884, s. 98. Det är icke längre lagligt erkända myndigheter, som utöfva despotism, utan detta sker af slutna föreningar, som bildas inom själfva massorna. De Geer Minnen 2: 295 (1892).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i allmännare anv., motsv. DESPOT I 2: förtryck, tyranni, hänsynslöst godtycke, benägenhet l. sträfvan att göra sin egen vilja ensam gällande, egenmäktighet, härsklystnad; jfr DESPOTI 3. (Det synes vara) ostridigt .., at Aristocratien och Despotismen där (dvs. i prästkonsistorierna), mer än på andra ställen, kan utöfvas. SP 1779, s. 370. Klagomål (äro) anförda derför att jag lemnat en gammal fyll- och fähund bland adjunkterna utan missiv .. detta .. rubriceras naturligtvis som despotism och godtycklighet. Tegnér Bref t. Wingård 14 (1830). Scheutz tröttnade vid sin bolagsmans despotism. Crusenstolpe Medalj. 53 (1861). Skall han (dvs. prästen) lära och styra efter eget behag, då är .. den presterliga despotism, som reformationen en gång krossade, i en långt värre och godtyckligare gestalt än den gamla ånyo införd. Sundberg Bekänn. 10 (1879). Männens despotism. F. Böök i SvD 1910, nr 302, s. 8. — jfr SMAK(S)-DESPOTISM.
Spoiler title
Spoiler content