publicerad: 1911
DET dä4t, äfv. de4t, sällan (i Finl. dock alltid) dät4 (jfr för öfr. uttalet af n. sg. af DEN), konj.
Ordformer
(thet G. I:s reg. 1: 31 (1521), Apg. 8: 20 (NT 1526), Gustaf II Adolf 72 (c. 1620), ÄB 23: 1 (Lag 1734), Ihre Föret. V (1779) m. fl.; thett G. I:s reg. 17: 544 (1545). dhet G. I:s reg. 11: 264 (1537), Ludvigsson Norman 25 (c. 1580), BtFH 2: 359 (1670) m. fl.; dhett Vg. fornm. tidskr. II. 6—7: 134 (1666). det Asteropherus 48 (1609), Stiernhielm Bröl. 441 (c. 1650), Rudbeck Atl. 3: 214 (1698), Dalin Arg. 1: 317 (1733, 1754) osv.; deet Wivallius Dikt. 83 (1631); dett G. I:s reg. 10: 299 (1535), Oxenst. brefv. 3: 294 (1633) m. fl.; dedt RP 6: 44 (1636), Därs. 99, m. fl. — thedh RARP 2: 155 (1635). dedh SUFH 1: 181 (1601). ded A. Oxenstierna 2: 1 (1606); däd Ärkeb. Abrahams räfst 193 (1596), Columbus Ordesk. 3 (1678), Börk Dar. 793 (1688) m. fl. — jfr för öfr. DEN)
Etymologi
[fsv. þät, eg. nom.-ack. sg. n. af þän (se DEN); jfr fd. thet, ä. d. thet, det, isl. þat, mnt. dat, t. dass o. eng. that samt ATT, konj.; jfr för öfr. anm. 1:o nedan]
Anm. 1:o Med afs. på sättet för ordets öfvergång till konj. jfr ATT, konj., anm. 1:o (sp. 2603). Sannol. har emellertid vid uppkomsten af denna anv. i fsv. äfv. mnt. dat utöfvat inflytande, liksom användningen i nysv., i sht i äldre tid, väl åtminstone i ngn mån beror på inverkan af t. dass. — I ä. tid hade ordet en ganska vidsträckt anv.; det kunde ersätta ATT, konj., i nästan alla ställningar. I den nutida sv. användes det, med undantag af det under 12 a nämnda fallet, hufvudsakligen bl. ss. motsvarighet till det allmänt underordnande ATT (se nedan 1—4), o. äfv. i vissa hithörande anv. (se nedan under de särsk. mom.) är det numera föråldradt l. mer l. mindre obr. Ordet tillhör i våra dagar så godt som uteslutande skriftspr., där det användes ss. ett medel till stilistisk omväxling, i sht för att undvika två l. flera nära efter hvarandra följande att (jfr ATT, konj., anm. 2:o, sp. 2604). Äfv. i detta fall gör dock ordet numera ett stelt o. ålderdomligt intryck o. förekommer därför sällan i ledigare arter af skriftspr. (som mera närma sig talspråkets uttryckssätt) liksom mindre ofta i poetisk stil.
2:o I juridisk o. kameralistisk stil förekommer stundom omvänd ordföljd i den af det inledda satsen. Rektor vid Kongl. Universitetet i Uppsala (resp. Lund) gör veterligt, det hafver ynglingen N. N. osv. (förr användt formulär till studentbref). (Vi hafva) funnit nödigt .. förordna, det skal, å Landsbygden .. all Salu bränning .. tils vidare aldeles uphöra. Förordn. ang. brännv.-försäljn. 1794, s. 4. (Vi hafva) för godt funnit .. förordna: det skall .. de .. hållne protocoll till Vår Befallningshafvande .. insändas. SFS 1830, s. 591. Jfr äfv. ex. från 1753 under 2 b. — Jfr ATT, konj., anm. 3:o slutet (sp. 2605).
1) (jfr anm. 1:o ofvan) inledande en bisats som motsvarar en substantivisk bestämning i den enkla satsen; jfr ATT, konj. 1—8.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., fd., ä. dan. o. isl. samt ATT, konj. 1] inledande en subjekts- l. objektssats. Saa förhopes oss thet inghen .. man wender oss thet tiil förwitelse. G. I:s reg. 1: 31 (1521). Pigan bekende, att Carl Person hafuer hört, däd the troolofuade huarandre. Ärkeb. Abrahams räfst 193 (1596). Thet är .. icke wårt wärck, thet wij frije folck äre. Gustaf II Adolf 72 (c. 1620). Nu måtte hvar ok en bekänna, däd de här Latinske bokstäfren stå reenare (än de ”tyska”). Columbus Ordesk. 3 (1678). Han såg, at jag viste det jag var skön. Ågren Gellert 7 (1757). Jag tror ock det hon sjelf förtrollat Erics båck. Livin Kyrk. 53 (1781). Jag kan ej neka, att jag tycker, det våren har en större karaktär i mitt land. E. G. Geijer (1810) i Sv. mem. o. bref 7: 137. Det hade förorsakat honom en hemlig glädje, det han visste, att hon icke var långt borta. Rydberg Ath. 418 (1859, 1866). Skälet hvarför man har svårt att tro det två hela lägg .. saknas i slutet, är det att (osv.). A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 2: I (1903). — särsk.
α) (numera knappast br.) i bisats som föregår hufvudsatsen. Thet wij icke göra effther thin helgha oord, tycker osz illa wara. O. Petri Men. fall H 6 a (1526). Thet wij skulle lathe kommat ther till, ath Bisperne schole åter få swerdett igen, thet behöffue i jnthet tenckie. G. I:s reg. 12: 186 (1539). Thet wij honom anammade och vptogho för wår Storfurste, skedde förnämligast för then orsaak skuld, at (osv.). Petreius Beskr. 2: 198 (1614).
β) [jfr ATT, konj., anm. 4:o, sp. 2605] (†) upprepande ett satsen inledande att, då i densamma inskjutits en konjunktionsbisats, för att markera, hvar att-satsen åter vidtager. (Landtmarskalken) förmante fliteligen, att så kärt them wore undwijka wijdlyftigheet, thet the rätte sigh i saken. RARP 4: 308 (1650). Landtm. bad, at som det voro resolverat, at Hr Landshöfdingen skall ock bör explicera sig, det måtte Hr Landshöfdingen giöra det. 2 RARP 4: 297 (1727).
b) [jfr fsv. bedhendis eder herredöm .. thet i wille (osv.) samt ATT, konj. 3] inledande en bisats som utan att föregås af prep. motsvarar ett gm prep. o. sbst. uttryckt adverbial i den enkla satsen. Wij .. haffwa budit ider thiil och formanett, dett j mett all fliit skulle winläggia ider att forhandle mett almogenn. G. I:s reg. 10: 299 (1535). At icke någon må medh skäl kunna vrsächta sigh thet han icke hafver wettat at (osv.). Gustaf II Adolf 14 (c. 1620). (Riksäpplet) påminner Vndersåterna det de böre framgient wara den högsta Gudi och Konungenom lydige och hörsamme. Peringskiöld Mon. upl. 12 (1710). Ofta har jag undrat, det Målare-Konsten ej vunnit särdeles framgång i Ängeland. Tessin Bref 1: 84 (1751). (Jag vågar) att upplysa er, det jag lyssnat till ert samtal. Rydberg Ath. 144 (1859, 1866; uppl. 1876: att). Höfdingen vandrade (omkring) .., för att öfvertyga sig, det allt var i ordning. Dens. Sing. 35 (1865; uppl. 1876: att).
c) [jfr ATT, konj. 4] (numera föga br.) inledande en bisats som utgör en omedelbar bestämning till ett sbst. (vanl. med verbal bet.) o. motsvarar ett prep.-attribut i den enkla satsen. J huilke breff j göre idhor vrsegt thet j äre falne konung Christiern til honda. G. I:s reg. 8: 68 (1532). Han hade fått befalning af H: K: Mt: dett han skulle (osv.). RARP 1: 64 (1627). Han .. tvingade konunga-dottern aflägga ed, det han och ingen annan varit den som frälsat henne. Hyltén-Cavallius o. Stephens Sv. folks. 49 (1844).
d) [jfr ATT, konj. 7] (numera föga br.) inledande en bisats som styres af en prep. Nu hafwe och Wåre Konungzlige Förfäder .. lagt sigh win om thet Siöfahrten i Wårt Rijke .. måtte kunna tilltaga och förwidgas. Sjöl. 1667, s. a 3 a. Vägande skäl tala för, det den nuvarande bybebyggelsen ej är att härleda ur den primära bosättningen. J. Sandström i Fornv. 1910, s. 97.
e) [jfr ATT, konj. 8] (numera föga br.) inledande en bisats som utgör en omedelbar bestämning till ett adj. o. motsvarar en prep.-bestämning i den enkla satsen. Ernst var nära att bli stött, det man fortfarande tilläte sig att behandla honom såsom en tjenande bundsförvandt. Crusenstolpe Mor. 1: 38 (1840).
a) [jfr fsv. väl är mik the lykka är mik sket thz iak hafuer idher mz ögh[o]n seet samt ATT, konj. 9 a] (numera föga br.) efter ett determ. pron. l. af determ. pron. bestämdt sbst. Skulle jag .. framdeles förlora (synen), så äger jag innom mig den trösten, det jag blind blifvit, under det jag ljus och syn förvärfvat. Tessin Bref 1: 189 (1752). Ofta hon den tanken hyste, / det han en fallen engel var. Arnell Moore LR 2: 49 (1830). Den redan en gång förut .. afgifna förklaring, det Konungen egde rättighet att afdagataga sin broder. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 1: 92 (1830). — (†) efter ett anteciperande det (jfr DEN III 4 c). Gudh låte thz aldrigh hända så, / att iagh thz skulle se uppå, / Det i skullen dåna för mina skull. Asteropherus 48 (1609).
b) [jfr ATT, konj. 9 b] (numera knappast br.) efter ett af där o. en prep. bildadt adv. Laghmannen (skall) hålla sin Vnderlaghmann dertil, thet han .. honom hielper vtleta (osv.). Gustaf II Adolf 11 (c. 1620). Herr Landshöfdingen (anmodas) .. at .. hålla eftertryckelig hand deröfver, det måge samtelige Lotsarne i Dess .. lähn .. få till godo niuta alla de dem .. förlänte förmåner. Circul. 8 nov. 1753, s. F 3 a; jfr anm. 2:o ofvan.
3) [jfr ATT, konj. 12; jfr äfv. fsv. thz är tolff aar ok än merä thz iak henne sa] (†) inledande en vid emfatisk utbrytning af ett adverbial uppkommen bisats: som. Nembden sadhe wara för 50 åhr sedhan dhet bemelte Sergeant war j Flaka. BtFH 2: 359 (1670).
4) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt ATT, konj. 13 b] (numera föga br.) inledande en bisats som betecknar sätt l. följd, efter ett i hufvudsatsen stående så. Så stoort misbruk thz gudh må förbarme sich ther vthoffuer. O. Petri Sakr. B 4 b (1528). Att spannemålen nu bliffver så utförth, thet landett ther egenom åther opå nytt skall bliffve blottedt. G. I:s reg. 22: 399 (1551). Vij äre så begirige till fridh, dedt vij intet tänka på kriget. RP 6: 99 (1636). Asarne voro så kunniga, det allt gick efter deras villja. Strinnholm Hist. 1: 193 (1834). Alla matrecept äro .. så drygt tilltagna, det jungfrun får sin beskärda del däraf. Montell Den unga frun 1 (1898).
5) (†) pleonastiskt i förb. med annat ord som inleder en bisats.
a) [jfr ATT, konj. 15, äfvensom liknande anv. af SOM, SÅSOM] efter annan underordnande konj. Så snart det wij dit innemoth wahlplatzen woro framkomne. J. M. Norsbergh (c. 1710) i Karol. krig. dagb. 3: 196.
b) [jfr mnt. up wat nacht dat sie wolden anfallen samt ATT, konj. 16] efter ett föreg. interrog. pron. Då taalte H. M:tt migh till, för hvadh orsaaker skull dett hon icke i riksbeslutet var infört. Oxenst. brefv. 3: 294 (1633).
6) [jfr motsv. anv. i fsv., fd., ä. d., mnt. o. t. samt ATT, konj. 18 a] (†) inledande en konsekutiv bisats utan anslutning till ngt föreg. determ. uttr. (jfr 4): så att. Att the wore behindrade aff mycket watn, thet the icke kunde komma in i Schåne. Svart G. I 68 (1561). Sedan hafuer vädredt allt varitt oss strenchtt emott .., ded vij sedan ingen verdt hafue konedt komme. A. Oxenstierna 2: 1 (1606). Hans hustru (blef) i denne sommar .. dödh .. det han nu Encklingh ähr. Ångerm. domb. 1630, fol. 33.
7) [jfr fsv. we är mik thz iak war skapath samt ATT, konj. 20 a] (†) inledande en kausal bisats: därför att, emedan. Somma fölle aff oförståndh, thet the meente honom wara then sanskyllige Storfurstens son, honom bij (dvs. slöto sig till honom). Gustaf II Adolf 131 (1616). Iagh blifwer qwald och hårdt tiltalt, deet iag haar hoos eder dwalt. Wivallius Dikt. 83 (1631). Een deel af den förrige Magistraten woro .. efter branden, det dee inge huus hade at boo uthi, till andre orter förskingrade. HSH 31: 502 (1662).
8) [jfr ATT, konj. 21] (†) inledande en sats som förklarar hvari den styrande satsens handling består l. hvarigenom den kommer till stånd: i det att. (I Bender blef K. XII) mäd stor pråhl .. antagen (dvs. emottagen); dätt och hela canoner och stycken blefuo wid hans ingång i tälltet låssade. J. J. Crafoord (1709) i Karol. krig. dagb. 3: 110.
9) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt ATT, konj. 22] (†) inledande en konditional bisats: om, i fall. Thett man sigh icke medh fem eller sex tusend waraftigt folk (dvs. krigsfolk) her inrijkes förwette (dvs. förse) skulle, Dhå är man ille förwarett här i Rijket. G. I:s reg. 17: 544 (1545). Thet iagh icke hadhe inlåtit migh på nytt i Ächtenskap, så hadhe iagh alleredha warit dödh. Schroderus Liv. 373 (1626). Thet the finna them (dvs. djuren) siuka, taga the strax them till sigh. Kiöping Resa 79 (1667). Ryck ut på fältet, det inte djefvulen fått makt med er. Sparre Standaret 186 (1847; arkaiserande).
10) [jfr fsv. thz iak ware allene här, jak wilde bestaa ider alla saman, ä. d. ieg vil mig icke mandgiffue, det kongen mig selffuer bad o. motsv. anv. af mnt. dat, ä. t. dass] (†) inledande en koncessiv bisats.
a) med ett efterföljande än l. ock: om än, om ock, äfven om. Ther icke kärleken medh fölyer, ther är wisseligha troon icke rett, thet hon än vnderteekn giordhe. Glossa t. 1 Kor. 13: 2 (NT 1526). Thet the än nu mykit offra .., så haffuer doch Herren intet behagh ther til. Hos. 8: 13 (Bib. 1541). Thet wij ock skulle taala om alle the rättigheeter, som the Swenske haffue hafft i förtijden i Ryszlandh, kunne wij wäl tenckia at ther vthaff wille intet gott effterfölia. Tegel G. I 2: 328 (efter handl. fr. 1556). Thet han än medh trugh är kommen för Kyrkedörena, skal Presten likwel icke giffua them samman. L. Petri Kyrkeordn. 52 b (1571).
b) med ett efterföljande likväl: ehuru. (Man förebrådde mig) att jag .. var inte inne hos henne (dvs. min styfmor, som låg sjuk), som mig borde — det jag lell aldrig kom ur hennes kammar, utan de icke viste mig ut. Horn Lefv. 97 (c. 1657).
11) [jfr motsv. anv. af ATT, konj. 23] (†) med lösare anknytning till hufvudsatsen, upptagande ett (verkligt l. antaget) inkast till bemötande l. förklaring: hvad det beträffar l. angår att, med afseende därpå att. Thet han bleeff dödh bleeff han syndenne dödh en gång. Rom. 6: 10 (NT 1526). Thet Greffue Johan haffuer thet sagt, thå finnes thet ecke så med sanningen. G. I:s reg. 9: 217 (1534). Thet tu mig förekastar Guisgardi oedelheet, .. thervthinnan effterfölier tu meenigheetennes falske meening. Girs Edelh. F 1 a (1627). Det Ambrosius säger att Magog war Göthernas Fader, är af Jah. Magn. och wåras Skriffter wijst, .. att Skyther och Göther äro ett slagz Folck. Rudbeck Atl. 3: 214 (1698).
12) [eg. samma anv. som 1] inledande en bisats hvars hufvudsats utelämnats, hvarigm bisatsen får karaktären af en själfständig sats.
a) [jfr fsv. oo thz han ey lydde slyka modher radhe samt ATT, konj. 26] (hvard., bygdemålsfärgadt, föga br.) inledande en utropssats som uttrycker harm l. (harmsen) förvåning öfver ngt o. d. Gumman vände sig förbittrad mot den främmande och utbrast: — Det han inte skäms! GHT 1897, nr 75 B, s. 2.
b) [jfr fsv. thz i mik .. wnten idher til spöria om nakra pwnctar, ä. d. o ded jeg kunde komme frem samt ATT, konj. 27] (†) inledande en önskesats. Thet tu fördömdt wordhe medh thina penningar. Apg. 8: 20 (NT 1526). Ah thet iagh wiste huru iagh skulle finna honom. Job 23: 3 (Bib. 1541).
Spoiler title
Spoiler content