DETONERA det1one4ra l. de1-, l. -å- l. -ω-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (detone´ra Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DETONATION, sbst.1, o. DETONATOR.
Etymologi
[jfr t. detonieren, fr. détoner, af lat. detonare, dundra ut, dundra till slut, af de med förstärkande bet. o. tonare, dundra, åska (jfr DUNDRA, DÅNA o. TORSDAG); jfr äfv. eng. detonate]
i sht kem.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] intr.: sönderfalla med knall; åstadkomma en knall därigenom att gas plötsligt frigöres på grund af kemisk upplösning l. sammansättning; förpuffa; spraka sönder; i mindre fackmässigt spr. nästan liktydigt med: explodera. Smältes tennet med Salpeter, så detonerar det. Wallerius Min. 300(1747). Calcinerad Bly-erts löses up i smält saltpetter, som dermed ej märkes detonera. B. Qvist i VetAH 1754, s. 196. Saltet .. Detonerade ganska mycket, men sprakade helt litet. P. J. Bergius Därs. 1759, s. 123. Saltpeter Salmiak ... Om den smältes, äfven i glaskärl, detonerar med explosion i samma ögneblick den blir röd. Retzius Min. 64(1795). Tekn. tidn. 1872, s. 70. Vid svartkrutets tändning och explosion bragtes äfven nitroglycerinen att detonera. 2 Uppf. b. 7: 423(1903).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] (i sht förr) tr.: bringa (ett ämne) att detonera (se 1). G. v. Engeström i VetAH 1800, s. 261. Om oljan (af tibast) .. detoneras med salpeter, så innehålles phosphorsyra i den brända massan. Berzelius Kemi 5: 777(1828).
