SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIAMANTERA di1amante4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. diamantieren, fr. diamanter (i sht i p. pf.), afl. till diamant (se DIAMANT, sbst.1); jfr äfv. eng. diamond, v.]
(i fackspr.) förse l. besätta (ngt) med diamant(er) (l. med ngt som liknar diamant; se 2); i sht i p. pf. ss. adj. — särsk.
1) motsv. DIAMANT 1. S. hade till fackutställningen (vid Sv. tandläkarsällskapets årsmöte) lemnat följande bidrag: .. diamanterad spets. Odontol. tidskr. 1893, nr 2, s. 29.
2) [jfr fr. fleurs diamantées] med afs. på konstgjorda, i sht till damklädseln använda blommor: besätta med små skimrande plattor l. fjäll af glas l. metall; jfr DIAMANT 2. Guirlander af geranium med diamanterade blad. Sthms modejourn. 1847, s. 23.
3) byggn. motsv. DIAMANT 5 b, med afs. på blad- l. bandornament. Ett kapitäl med dylika (akantusblads-)ornament finnes i Linköpings domkyrka. Bladen äro här sammanväxta nedtill och flikarna böjda om hvarandra, diamanterade och slutande i tre små flikar. B. Salin i Ant. tidskr. XI. 1: 124 (1890).
Spoiler title
Spoiler content