publicerad: 1912
DIAMETER di1ame4ter l. (i sht i fackspr.) dia4meter, äfv. (i sht i fackspr.) dia3meter2 (diame´-ter Weste, diàmetr ”uttalas äfven oriktigt” diamétr Dalin. — ∪ — ∪ i vers G. L. Silverstolpe Dikt. 2: 71 (1852)), r. l. m. (m. Luth Astr. 1 (1584), Sahlstedt, Weste, Dalin (1850), Lundell); best. -n ((†) -teren Möller (1745; under rayon), Palmquist Con. sect. 5 (1752; den normala formen; s. 48: -ern); -tren C. Polhem i Dædalus 1—4: 76 (1716), Triewald Bij 75 (1728), Möller (1755; under rayon), G. Segerdahl i Jernk. ann. 1851, s. 322); pl. -trar, efter kardinaltal (i bet. 1 b β) äfv. = ((†) -trer Rålamb 1: 32 (1690), Palmquist Con. sect. 25 (1752; s. 51 m. fl. st.: -trar), Rinman Jernförädl. 362 (1772), Weste (1807; jämte -trar), Ljunggren Est. 2: 170 (1860; uppl. 1883: -trar)). Anm. I ä. tid förekom ordet i sv. med lat. böjning, t. ex.: 3 tum i diametro. Rudbeck Bref 382 (1700).
Etymologi
[jfr t. diameter, eng. diameter, fr. diamètre, af lat. diametros (nylat. äfv. diameter), f., af gr. διάμετρος, f. (näml. γραμμή, linje), af διά, genom (jfr DI-), o. μέτρον, mått (se METER)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., lat. o. gr.] i fråga om kurvor l. krokliniga figurer; jfr AXEL, sbst.1 II.
a) geom. (o. astr.) rät linje som så skär en plan kurva att alla med en viss riktning parallella kordor delas midt itu; särsk. i fråga om cirklar o. andra koniska sektioner: rät linje som går (l. tänkes gå) gm medelpunkten o. på hvardera sidan når fram till periferien; äfv. om analoga linjer vid sfärer o. andra kroppar; utan bestämd gräns öfvergående i b. Ithem (handlas) om Jordena(,) hennes .. Diameter och hans proportion emott sin runda widd. Luth Astr. 1 (1584). (Solen blir vid denna förmörkelse) till en 6 dehl af des diameter förmörkrat. Riddermarck Alm. 1693, s. 36. Månans diameter. E. Swedenborg i Dædalus 1—4: 93 (1716). Strömer Euclides I. 1: 4 (1744). När alla de räta och sins emellan parallela linior, som kunna råka en kroklinia .. delas midt i tu af en rät linia Aa, kallas denna räta linien för Diameter. Palmquist Con. sect. 5 (1752). Peripheriens förhållande till diametern af en Cirkel. G. Collin i VetAH 1812, s. 273. Diameter till en buktig yta kallas skärningslinien mellan tvänne diametralplan. NF (1880). Konstant är .. den s. k. teoretiska diametern för valsarne eller afståndet mellan spårmidterna. C. A. Ångström i Jernk. ann. 1890, s. 53 (i fråga om ett valsverk). — särsk. i vissa förb.
α) (mindre br.) transversal diameter, rät linje som ligger emellan två plana kurvor o. så skär dem åt hvardera sidan att alla inbördes parallella kordor delas midt itu; jfr TRANSVERSAL-DIAMETER. Palmquist Con. sect. 6 (1752).
β) [jfr eng. conjugate diameter, fr. diamètre conjugué, nylat. diameter conjugata, äfvensom t. konjugierter durchmesser] (numera mindre br.) konjugerad diameter, diameter som så skär en annan diameter att den delar alla med denna parallella kordor midt itu; i sht i pl. om två diametrar hvilka stå i sådant inbördes förh., konjugatdiametrar, fordom äfv. kallade inbördes diametrar; jfr KONJUGAT-DIAMETER, KONJUGAT samt MAKE. Palmquist Con. sect. 6 (1752). Nycop Con. sect. 82 (1801). Conjugerade diametrer i en hyperbel. Därs. 128. Då de båda diametrarne (i ellipsen) äro konjugerade. Lindelöf An. geom. 63 (1864).
γ) [jfr eng. apparent diameter, fr. diamètre apparent, äfvensom t. scheinbarer durchmesser] astr. i förb. apparent l. skenbar (förr äfv. synlig) diameter, eg.: himlakropps diameter sådan den ter sig för iakttagaren; vinkel under hvilken en himlakropps diameter (vid ett visst ögonblick) ses af en iakttagare. Rayalin Nav. 140 (1728). Melanderhjelm Astr. 1: 142 (1795). Solens skenbara diameter är icke beständigt lika stor, utan förändras .. från en tidpunkt till en annan. Lindhagen Astr. 252 (1860). NF (1880).
b) i mindre strängt vetenskaplig anv.: (längden l. måttet på) rät linje (l. rätlinigt afgränsadt stycke, se α) som går gm medelpunkten l. midtaxeln i en (mer l. mindre strängt) cirkelformig l. cylindrisk l. sfärisk l. elliptisk osv. figur l. kropp o. på hvardera sidan når fram till (den inre) periferien; (inre) vidd, (inre) tjocklek. Rörets Diameter i ypningen. Rålamb 1: 118 (1690). Hiuletz diameter är 15 alnar. C. Polhem i Dædalus 1—4: 25 (1716). Mitt öfver Kongl. thronen var en stor Kongl. Crona hängande af 9. fots diameter. Nordberg K. XII 1: 38 (1740). Länkerne (i kedjan böra vara ovala o.) .. föga större, än at des största diameter nödvändigt är lika med 3 diametrer af länkens tiocklek. Rinman Jernförädl. 362 (1772); jfr c. Kulbakterierna äro ytterligt små, i det att deras diameter i medeltal endast utgör en tusendels millimeter. A. G. Nathorst i Nord. tidskr. 1897, s. 181. jfr: Jag känner / hvarenda själ på sju mils diameter. G. L. Silverstolpe Dikt. 2: 71 (1852). — särsk.
α) rätlinigt afgränsadt stycke som öfver medelpunkten förenar sidorna af en ring (l. del af ring). Transportatorium (dvs. transportör, gradskifva), som är en halfring af messing med en bred diameter, fördelt i 180°. Mört Weidler 52 (1727).
β) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr. samt af t. durchmesser] byggn. (måttet på) en kolonns genomskärning vid basen, i sht använd(t) ss. mått på höjden (o. därigenom på kolonnens proportioner). Vid (kolonn-)ordningens indehlande brukas halfva diametern till måttstock, och kallas modull (dvs. modyl). König Mec. 67 (1752). Dess (dvs. ’den toskanska ordningens') kolonn är 7 diametrar hög. Rothstein Vignola 11 (1843, 1865). (Kolonnerna i den doriska stilen) stå på ett afstånd af 1 1/4 till 1 1/2 diameter .. från hvarandra och stiga 4 till 6 diameter i höjden. Hahr Arkitekt. hist. 51 (1902). jfr: Små pilastrar, som oftast allenast til 6 a 7 diametrar i höjden, capitelet och basen inberäknade. König Mec. 79 (1752).
γ) [jfr eng. in diameter, fr. de diamètre; jfr äfv.: 3 tum i diametro. Rudbeck Bref 382 (1700)] i förb. i diameter, förr äfv. i diametern (jfr c α), i förening med en måttbestämning: i (tvär)genomskärning, i tjocklek. Grundell Anl. t. artill. 1: 41 (c. 1695). Hålen bör vara ett qvarter vida uti diametren eller öfver kretsen. Stridsberg Åkerbr. 74 (1727). (De åttkantiga) Botnarne (på bistocken) äre 1 1/2 fot i Diametren. Triewald Bij 75 (1728). C. Trafvenfelt i VetAH 1809, s. 39. En stock håller i diameter på midten 24 verktum och har 24 fots längd. Ström Skogsh. 113 (1830, 1846). En stor, rund jordkulle, .. 90 fot i diameter och 10 fot hög. VittAMB 1873, s. 11. jfr: (†) Dessa öppningar i berget .. hafva intet ett fullt qvarter i deras diameter. Eneman Resa 2: 157 (1712).
c) i ngt utvidgad anv., i fråga om kurvor l. krokliniga figurer af mer l. mindre rundad form: tvärlinje l. tvärmått som angifver vidden (i ngn viss riktning); vidd. En hård polyp, stor som ett barnhufvud. Han .. var af omkring 2 tums diameter i den smalare ändan. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 183 (1837). — särsk.
α) i förb. i diameter (jfr b γ). En geléliknande massa, som förenar bakterierna till s. k. zooglœamassor, som .. kunna nå flera centimeter i diameter. 2 NF 2: 710 (1904).
β) [jfr motsv. anv. i nylat.] obst. Lilla diametern i bäckenets öfra öpning var 2 1/2 tum. Veckoskr. f. läk. 1: 260 (1781). Barnet nedträder (vid s. k. kronbjudning) i bäckenringen med nackspetsen före, och dess diameter i en stupande ställning, under det att hakspetsdiametern kommer att ungefär sammanfalla med öfre bäckenets axel. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 338 (1837); jfr γ. — jfr HAKSPETS-, HJÄSSBENS-, HÖFTLEDS-, NACKGROPS-, NACKSPETS-, TUNGROTS-DIAMETER m. fl.
γ) [jfr motsv. anv. i fr. samt hos t. durchmesser] (numera mindre br.) anat. o. etnogr. mått tvärsöfver (i skilda riktningar) vid kraniemätning. Florman Anat. 1: 242 (1823). Hufvudet (är), i anseende till sina diametrar, hos qvinnan .. mindre än hos karlar. Wistrand Forens. med. 262 (1838). Nyström Kortskallar 16 (1903). — jfr BREDD-, LÄNGD-, VERTIKAL-DIAMETER samt HUFVUDSKÅLS-DIAMETER.
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng., nylat. o. gr. (Euklides)] (numera knappast br.) geom. i fråga om rätliniga figurer o. polyedrar: diagonal. De sidor och vinklar som stå mitt emot hvarandra uti en parallelogram, äro likastora; och Diametern skiär honom mitt i tu. Strömer Euclides I. 1: 47 (1744; kvarstår ännu i den sista uppl. af 1884). Därs. 2: 327 (1748). En rät linie .. som, dragen mellan spetsarne af tvenne vinklar i en månghörning, .. skär honom, kallas Diagonal, jemväl ock, när hon skär figuren i två lika stora delar, Diameter. Kjellin Geom. 6 (1814). Björling El.-geom. 1: 23 (1831).
3) sjöt. i uttr. taktisk diameter, minsta afstånd mellan ett fartygs kurs i en led o. dess kurs i rakt motsatt. 2 Uppf. b. 9: 629 (1906).
Ssgr (i allm. till 1 b; jfr under DIAMETRAL): DIAMETER-KLAFVE1030~ l. 0300~20. skogsv. = -KLOFVE. Ström Skogsh. 122 (1846). Diameterklafve ... Består af ett bredare, i längdmått (tum, centimeter) indeladt hufvudstycke samt i rät vinkel utgående tvänne finare sidostycken, af hvilka det ena är fast, det andra förskjutbart. Juhlin-Dannfelt 201 (1886). Kinman Guttenberg 14 (1890, 1903). —
-KLASS~2. skogsv. benämning på hvar o. en af de klasser i hvilka träd l. timmer indelas allt efter diameterns storlek. Kinman Guttenberg 32 (1890, 1903). J. O. af Zellén i Skogsv.-fören. tidskr. 1903, Suppl. 1: 13. —
-KLOFVE~20. skogsv. instrument för uppmätning af diametern hos träd o. timmer; jfr -KLAFVE, -KLOPPA samt -MÅTT b. PT 1892, nr 276 A, s. 1. Diameterklofvar af förnickladt stål, för uppmätning af på rot stående skog eller annat virke. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 192. —
-MÅTT~2.
a) abstr.
b) konkret; i sht skogsv. om instrument att mäta diametern hos träd o. timmer med; jfr -KLOFVE. Ström Skogsh. 114 (1830, 1846). G. Segerdahl i Jernk. ann. 1851, s. 325. —
-MÄTNING~20. särsk. skogsv. G. Segerdahl i Jernk. ann. 1851, s. 325. Kinman Guttenberg 14 (1890, 1903). —
-TILLVÄXT~20 l. ~02. särsk. skogsv.; jfr DIAMETRAL-TILLVÄXT. Kinman Guttenberg 64 (1890, 1903). Man skiljer mellan diameter- eller groflekstillväxt, yttillväxt, höjdtillväxt och massatillväxt. Haller o. Julius Skogshush. 264 (1908).
Spoiler title
Spoiler content