DIASTAS di1asta4s (- -ás Dalin), r. (m. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. diastase, af fr. diastase, af gr. διάστασις, åtskiljande m. m., vbalsbst. till δμστάναι, ställa l. placera på afstånd från hvarandra, åtskilja, af διά, genom, här: isär, åtskils (jfr DI-), o. ἱστάναι, ställa (jfr STÅ); benämningen infördes 1833 (Ann. de chimie et de phys. 53: 73, 76) i den kemiska nomenklaturen af fransmännen A. Payen o. J. F. Persoz]
kem. o. fysiol. benämning på vissa (i växtriket allmänt förekommande, företrädesvis i frön vid deras groning af växtlimmet bildade) vattenlösliga ägghviteämnen, s. k. oorganiserade ferment l. enzymer som förvandla l. ’spjälka' stärkelse i löslig maltos o. löslig dextrin. Sädesslagens frön innehålla .. ett ämne, som vid en viss temperatur förvandlar deras stärkelse i socker. .. Detta ämne har fått namn af diastas (med hänseende till dess egenskap att spränga stärkelse-kornens tegumenter). Berzelius Årsber. t. VetA 1834, s. 287. Diastas .. bildas i groende frön och särskildt, såsom praktiskt vigtigt vid sprit- och ölberedningen, i groende korn. Blomstrand Org. kemi 138 (1877). Reichard Vetenskapen i bryggeriindustriens tjänst 8 (1899).
-RIK~2. Tekn. handb. f. landthush. 59 (1846).
