DIAZOTERA diat1sote4ra l. -så-, äfv. -sω-, stundom dias1o- osv., äfv. 10—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. diazotieren o. fr. diazoter, af diazo- (se DIAZO-); jfr äfv. eng. diazotize]
kem. (o. tekn.) öfverföra (en amin) i ett diazoniumsalt; i pass. äfv. med intr. bet.: öfvergå i ett diazoniumsalt. Hjelt o. Aschan Org. kemi 617(1893). Diazofärger, hvilka som bekant diazoteras på fibern, och sedan kopplas med aminer eller fenoler för att därigenom blifva svårlösliga och tvättäkta. Tekn. tidskr. 1895, K. s. 43.Ekecrantz Org. kemi 168(1906).
