SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIAZOTAT diat1sota4t l. -så-, äfv. -sω-, stundom dias1o- osv., äfv. 10—, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. diazotate, t. diazotat; af diazo- (se DIAZO-) med anslutning till KARBONAT, NITRAT, SULFAT m. fl.]
kem. metallsalt som uppstår ur diazoföreningar o. baser. Widman Org. kemi 102 (1901, 1910). Ekecrantz Org. kemi 169 (1906).
Spoiler title
Spoiler content