SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
DIDYNAM di1dyna4m l. did1-, adj.
Etymologi
[jfr fr. didyname, af nylat. didynamus, bildadt i anslutning till didynamia (se under DIDYNAMIST)]
bot. tvåväldig; i sht i pl. om ståndarna i klassen Didynamia; jfr DIDYNAMISK. Agardh Vextsyst. method. 69 (1858). NF 3: 1170 (1880). 2-väldiga eller didynama ståndare. Lindman Nord. flora 3: 47 (1901).
Spoiler title
Spoiler content