DIDYNAMIST di1dynamis4t l. did1-, äfv. 01— (- - -i´sst Dalin), r. l. m. (f. Dalin(1850), Kindblad(1870)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[afl. af nylat. didynamia, i Linnés sexualsystem benämning på den fjortonde klassen bland växterna; bildadt af Linné af gr. δι-, två-, tve- (se DI-) o. δύναμις, makt, kraft (jfr DYNAMISK,DYNAMIT), här syftande på den ’öfverlägsenhet' två af ståndarna kunde sägas äga därigenom att de äro längre; jfr nylat. tetradynamia i motsv. anv.]
bot. växt hörande till den fjortonde klassen i Linnés sexualsystem, hvilken utmärker sig därigenom att två af de fyra ståndarna äro längre än de öfriga. Hasselquist Resa 139(1751). Mästa delen af didynamister ratas .. af detta slags boskap (dvs. nötboskap). Gadd Landtsk. 2: 206(1775). Hartman Excurs.-fl. 177(1846). De flesta läppblomstriga växter .. äro didynamister. NF 3: 1170(1880).
