DIFFERTUR difær3tur2, stundom 040, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. =.
Etymologi
[af lat. differtur, 3 sg. pres. ind. pass. af differre (se DIFFERERA; jfr särsk. d. o. I 2)]
(förr) underkännande betyg vid tentamina o. examina, eg.: han får vänta, han släppes (tills vidare) ej fram till l. godkännes ej i examen, improbatur; närmast motsatt ADMITTITUR. Vidén, hvilken Tranér tilldömde differtur, fick facile admittitur. L. Hammarsköld (1803) hos R. Hjärne Dag. f. drabbn. 46. Detta improbatur kan gifvas på 2:ne sätt. Det ena offentligen i examen. .. Det andra (differtur) gifves enskilt före examen .. och är ej underkastadt någon kontroll. Agardh Bl. skr. 1: 362 (1836). Sverige Fosterl. bild. 310 (1876—78; med syftning på Uppsalaförh. 1826).
