publicerad: 1912
DIFFERENTIERA dif1erän1tsie4ra, äfv. -än1s-, stundom DIFFERENSERA dif1eränse4ra l. -aŋse4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DIFFERENTIATION dif1erän1tsiatʃω4n, äfv. -än1s-, l. -aʃω4n.
Ordformer
(differense- A. Noreen i Arkiv f. nord. filol. 1: 177 (1882), L. H. Åberg i Sv. tidskr. 1891, s. 16, 2 NF (1906))
1) [efter fr.; jfr motsv. anv. i eng.] (mindre br.) urskilja l. iakttaga l. konstatera l. bestämma skiljaktigheterna mellan (två l. flera samhöriga ting o. d.). Jag fann mig tvungen att .. vid deras (dvs. Carexarternas) differentierande och beskrifvande upsätta en egen Terminologia Caricum. G. Wahlenberg i VetAH 1802, s. 228. Differensering l. Differentiation .. tilläggande af nya egenskaper till ett begrepp (specifikation). 2 NF (1906). Han (dvs. Stagnelius) har utomordentligt väl differentierat ljudet af vattnet. Bäcken kan hviska .., källan kan sorla .. eller susa .. och vågorna kunna till och med få klang. Böök Stagnelii ungdomslyrik 101 (1911).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; i sv. tidigast, efter hvad det vill synas, gm påverkan från den tyske filosofen F. W. J. Schelling, för hvilken det dock ej är fråga om en faktisk, i tiden skeende utveckling; hans lärjunge, den likaledes tyske naturfilosofen o. naturforskaren L. Oken, under hvars inflytande den under b β nedan citerade M. V. v. Düben står, lär däremot en verklig, historisk förändring af de organiska formerna; sin egentliga utbredning i denna bet. vann ordet dock först, sedan den engelske filosofen H. Spencer uppträdt med sin ’utvecklingsfilosofi'] (i sht i vetenskaplig framställning, tidigast filos. o. biol.; oftast refl. l. i pass. med intransitiv bet. äfvensom ss. vbalsbst.) i fråga om skiljaktigheter o. d. uppkomna gm (l. i samband med) en fortgående utveckling. — jfr UTDIFFERENTIERA.
a) tr.: (under en fortgående utveckling) åstadkomma en skillnad l. skiljaktigheter l. olikheter l. motsatser i (ngt); om utveckling o. d.: medföra l. resultera i en skillnad l. olikheter osv. i (ngt). Liksom den infallande kraften differentierar det homogena aggregatet, differentierar detta i sin ordning den homogena kraften. Bager-Sjögren Spencer 123 (1893). Våra dagars utveckling har ytterligare ”differentierat” behandlingen (af olika slags samhällsfarlighet) redan i gällande lagstiftning. Thyrén Strafflagsreform 1: 60 (1910).
b) refl. o. i pass. med intr. bet.
α) om en inom sig likformig enhet, en homogen massa o. d.: utveckla olikheter o. motsatser inom (l. ur) sig, (småningom) dela upp sig l. klyfvas (i en olikartad fler- l. mångfald, i olika grenar, grupper o. d.). Det Absoluta träder (enl. Schelling) ut ur sig sjelf och differentierar sig. Leopold 4: 168 (c. 1820). A. Noreen i Landsm. 1: 353 (1879). Det sedliga är såsom det normalt mänskliga i grunden ett, ehuru det differentierar sig uti det individuella och det sociala. Ahnfelt Etik 1: 48 (1890). Denna muntliga tradition (har) antingen från början splittrat sig efter olika uppfattningar eller ock småningom differentierat sig i olika riktningar. Cederschiöld Ordlekar 207 (1910).
β) om afsöndrad enhet, utsprängd grupp o. d.: gm en specifik utveckling skilja sig ut (från l. ur en enhet l. massa osv.), genomgå en modifierande utveckling (o. lämpas för viss funktion l. visst ändamål), specialiseras; med pluralt subj.: (från att hafva utgjort en enhet l. varit hvarandra lika) under utvecklingens gång blifva olika l. (gm utbildandet af specifika egendomligheter) allt mer aflägsna sig från hvarandra l. gå isär, utveckla sig på olika sätt i förh. till hvarandra; ofta med prep. från (äfv. ur). Enheten i naturen röjer sig omisskänneligen deri, att alla organismer äro vid sin första uppkomst hvarandra lika, och differentieras först under utvecklingen. M. V. v. Düben i SKN 1842, s. 298. De olika banor, för hvilka studentexamen utgör förutsättning, hafva nu så differentierat sig, att de kräfva en olikhet redan i skolbildningen. F. Andersson i Ped. tidskr. 1890, s. 143. Ur denna (dvs. äggcellen) uppstå bildningar, som vidare utveckla sig i olika riktningar, och inom dessa olika utvecklingsserier differentiera sig de särskilda väfnaderna mer eller mindre skarpt, i samma mån som de afpassa sig för vissa bestämda funktioner. NF 17: 1556 (1893). Hvar har det urgermanska språket utbildats, från hvilket de nuvarande germanska dialekterna differentierats? A. Kock i Hist. tidskr. 1905, s. 2. (Köket) hade med säkerhet redan vid tiden för sagornas nedskrifvande .. differentierat sig ur det egentliga boningshuset, det enda som förut hade eldstad. A. Nilsson i Ymer 1905, s. 204. (Den moderna dikten) skildrar med förkärlek personer som på något sätt differentierats från sin omgivning. Vasenius Harmoni 86 (1908).
c) [jfr eng. nebulæ which differentiate into a solar system] (föga br.) intr. i akt. = b β. Under utvecklingen differentiera en del cellelement till fettceller. C. M. Fürst i Ymer 1905, s. 86.
d) ss. vbalsbst.: utveckling af olikheter l. motsatser inom en likformig enhet l. homogen massa o. dyl. l. mellan afkomlingar af samma ursprungliga typ l. former som härleda sig från en gemensam (ur)form o. d., klyfning, utveckling af specifika egendomligheter för speciella funktioner l. ändamål o. d., specificering, nyansering; äfv. konkretare om på dylikt sätt uppkommen skillnad l. olikhet l. förändring. Fichte är dualist: Jag och Icke-jag; [han har] förbisedt det absoluta Jaget, som ligger til grund för differentieringen. B. Höijer (1799) hos Liljekrantz Höijer 247. Det Absoluta måste (enl. Schelling) träda ut ur sig sjelf, måste genom differentiering eller fördelning upplösa sin oändliga indifferens, i de synbara ändliga tingen. Leopold 4: 167 (c. 1820). Smitt Ur de högre djurens utveckl.-hist. 5, 7 (1876). Det är ej genom framkomsten af något rent af nytt, som utvecklingen fortgår. Detta sker genom en fortgående differensering. L. H. Åberg i Sv. tidskr. 1891, s. 16. (Människo-)släktet i sin helhet (har) ernått en större heterogenitet genom rasernas mångfaldigande och inbördes differentiation. Bager-Sjögren Spencer 90 (1893). Det förekommer hos dem (dvs. ’jägare'- o. ’herde'folken) intet spår till social differentiering, utom det, som olikhet i egendom framkallar. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 260 (1897). En rikare differentiering har utan tvifvel inträdt (sedan den kambriska periodens slut) och nya, högre djurtyper ha utbildats. Wirén Zool. gr. 1: 340 (1898). Klyfning (eller differentiering) af fonemer. Noreen Vårt spr. 3: 57 (1905). Ett ungefär ensartadt, kompakt lager af människoexemplar med ytterst små möjligheter till personlig differentiation. Norström Den nyaste män. 34 (1906). Där (dvs. i Italien) möter oss inom porträttkonsten liksom i konsten och kulturen öfver hufvud en vida starkare differentiering, en rikare växling af individualiteter, uppgifter, vanor och syften än i Nederländerna. Romdahl Portr.-mål. hist. 13 (1907). Ifall han (dvs. zoologen) vill fullständigt utreda deras (dvs. hundens o. räfvens) differentiering från en gemensam form. Vasenius Harmoni 88 (1908). (Vi finsk-svenskar) kunna .. — och det särskildt i skriftspråket — konstatera en betydande passiv differentiering, beroende på att i högsvenskan försiggått en utveckling i hvilken vi icke deltagit. H. Bergroth i Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 6.
e) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: utvecklad, rikt utvecklad l. specialiserad (i olika riktningar); om organ o. d.: specifikt utbildad l. inrättad för visst ändamål l. viss funktion; äfv.: rikt nyanserad, rik på nyanser l. omväxling. Areschoug Bladets anat. 139 (1878). Darwin antager, att de högre stående, rikare differentierade varelserna äro afkomlingar af lägre organiserade, jemförelsevis formlösare eller enklare. Rein Psyk. II. 1: 59 (1891). Den yttre känseln är i vissa afseenden det lägsta af sinnena. Dess organ är minst differentieradt. Det utgöres nämligen af huden å hela kroppen. Schéele Själsl. 136 (1894). Tänk bara, Irene, hvilken oerhördt differentierad lefnadsnjutning (så heter det nu, ser du!) som kan åstadkommas med slika (penning-)medel! Quiding Hvidehus 219 (1899; ironiserande). Grålaxen står på ett tidigare, mindre differentieradt stadium än blanklaxen. VetAÅrsb. 1905, s. 230. Hallström Erot. 71 (1908).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mat. om den räkneoperation gm hvilken differentialen l. derivatan af en funktion erhålles. Då man differentierar æquationen. S. Klingenstierna i VetAH 1755, s. 226. Nycander Lardner 9 (1837). Alla .. reglor för derivering gälla .. äfven för differentiering. Björling Diff.-kalk. 34 (1866, 1908). Partiela differentialeqvationer till en funktion af tvenne oberoende variabla härledas ur funktionen genom successiv partiel differentiation. Jochnick Ex. t. diff.- o. integralräkn. 1: 27 (1885).
Ssgr: (3) DIFFERENTIERINGS-101030~ l. DIFFERENTIATIONS-101003~ -OPERATION~1002, resp. ~0002. Fogelmarck Diff.-räkn. 1: 54 (1873: differentierings-). —
(3) -REGEL~20. Fogelmarck Diff.-räkn. 1: 52 (1873: differentierings-).
Särskild förbindelse:
DIFFERENTIERA ISÄR101010 04. (mindre br.) till 1. Den vetenskapliga moderna kulturen kan från en .. sida sägas vara just det gigantiska försöket att differentiera isär allting för att sedan integrera ihop det. Norström Den nyaste män. 59 (1906).
Spoiler title
Spoiler content