DIFFORMITET dif1ormite4t l. difor1- (diffårrmitét Dalin), r. (f. Dalin(1850), G. Dalin(1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. difformität, eng. difformity, fr. difformité, af mlat. difformitas (Thomas ab Aquino), olikformighet, mångfaldighet, till difformis (se DIFFORM). — jfr KONFORMITET,UNIFORMITET]
(numera knappast br.) afvikelse från den normala formen l. skapnaden, missbildning, vanskaplighet, deformitet. Man kan .. vid et större Staphylome (en missbildning af ögats hornhinna) förekomma difformiteten, men aldrig återställa genomskinligheten (hos hornhinnan). Vet.-handl. f. läk. V. 4: 44(1798). Difformitet, oformlighet, vanskaplighet, felaktig bildning. Pfeiffer(1837). Difformitet .. oformlighet, vanskaplighet; fulhet. G. Dalin(1871); jfr anm. under DIFFORM.
