SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIKT, adj.
Ordformer
(dicht)
Etymologi
[liksom ä. d. digt af t. o. nt. dicht, adj., som etymologiskt svarar mot TÄT (se d. o.); jfr holl. dicht, adj.]
(†) kraftig, eftertrycklig, duktig; jfr DIKT, adv. 5 (slutet). Brwn (dvs. björnen) måste wist aff mången steen / Rätt dichte kast aff alle fånga. Fosz 65 (1621) [jfr t. einem einen dichte maulschelle geben].
Anm. Det är ej möjligt att med säkerhet afgöra, om dikt i följ. språkprof är adj. l. adv. För den nutida språkkänslan ter det sig dock snarast ss. adj. (i n. sg. i substantivisk anv. med följande partitivbestämning). Oluf fick dicht hugg. Bidr. t. Åbo hist. I. 3: 9 (1623). (Gonsalvo af Cordova) Gaff them (dvs. fransmännen) .. dicht hugg widh .. Garigliano. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 52 (1680). Oluf säjer att dhen som hafwer en skamfull mund skall hafwa en starck rygg och dicht hugg. Växiö domk. akt. 1700, nr 204.
Spoiler title
Spoiler content