publicerad: 1912
DIKT dik4t, adv. -are. Anm. Den hos Runeberg förekommande anv. af komparativen i bet. 2 a (”Låt för all del hala diktare till, att vi ej må klappa sidorna ut på hvarandra.” 4: 161 (1833)) tillhör dock ej det äkta sjömansspråket.
Ordformer
(dicht Messenius Svanhv. 35 (1613), Chronander Surge E 8 b (1647), Rydelius Vitt. 62 (1718), Bellman Skr. Ny saml. 2: 295 (c. 1780) m. fl., digt Tegel E. XIV 159 (1612), Kolmodin Qv.-sp. 1: 133 (1732), Widegren (1788) m. fl., dikt (dickt) Brasck Förl. son. F 1 b (1645), Murenius Acta visit. 371 (1658), Dalin Arg. 1: 171, 172 (1733, 1754) osv.; deckt Dahlstierna Kunga skald P 1 a (1697; rimmande med kneckt), degt Lind (1749; under abdonnern). Anm. Formen dick, som anträffats hos Topelius i bet. 2 a (”Dick bidevind”. S. skr. 5: 166, 167 (1852), Dram. 57 (1853, 1861), ”Dick med rodret, och kör i vind, säger sjöman”. Vint. II. 2: 206 (1882)), är för öfr. okänd)
Etymologi
[jfr sv. dial. dikt, dekt, däkt (Rietz, Ordb. ö. allmogeord i Hels. (1873)); liksom d. digt af t. o. nt. dicht, adv. till dicht, adj. (se DIKT, adj.); jfr holl. dicht, adv.]
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (†) tätt, på ett sådant sätt att de enskilda delarna af något komma l. befinna sig helt nära l. omedelbart intill hvarandra, på ett sådant sätt att icke ngt mellanrum l. ngn öppning uppstår l. förefinnes. Holet han wäl til gjorde (dvs. tilltäppte) / Medh sand, så dicht .. / Alt lijka jämpt medh Jorde. Fosz 193 (1621). Dicht ihoop, consertè. Ench. (1652). När hon (dvs. humlen) är tårr måste hon i lykta Käril, Tunnor eller Kaar dicht tillsamman packas och sluten förwaras. Rålamb 13: 29 (1690).
2) [jfr motsv. anv. i d. dial. (Jylland), nt. o. holl. samt t. die stadt liegt dicht am flusse, er folgt dir dicht auf dem fusse nach; den här nedan från de senare åren uppvisade fackspråkliga anv. beror på förnyadt lån från t.] (numera bl. understundom i fackspråk, särsk. tekn.; jfr dock a) tätt l. (mycket) nära l. omedelbart l. alldeles (intill l. invid l. förbi l. bakom o. d.); på ringa afstånd (från); tätt (ihop l. tillsammans); tätt l. hack i häl (efter). At Iägare dicht effter them kommo. Fosz 444 (1621). (Romarna hade) thessa (båda, åt äran o. åt dygden helgade tempel l. ”kyrkor”) så dicht fogat tilhopa, / At ingen fick til ährekyrkian löpa, / Medh mindre han ju förr skulle gå, / Genom dygdekyrkian. Rudbeckius Starcke D 5 b (1624). Man skal och tryckia Kiöttet i Pasteyen wäl dicht in til Skårpan. Sale Kocken 130 (1664). (De främmande regenternas sändebud) gå op till Tzaren een förnämbligh Kyrckia dicht förbij och igenom dess förhuus. Barckhusen Cotossichin 68 (1669). Tän ena änden widh (dvs. af) bordet (skulle kunna gå) dickt in i wäggen. N. Tessin d. y. (c. 1700) i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1893, s. 51. Ryska påsten stod dickt vid siöstranden. S. Löfving (c. 1730) i Handl. Finl. öden 1: 404. Det förtryter mig .., at Folk, som låta skära sig så dikt (dvs. låta ’klippa sig så nära', i så hög grad låta exploatera sig af leverantörer o. förlagsmän), tro ändå at de stå i obligation för god Credit. Dalin Arg. 1: 171 (1733, 1754). Djupaste rännan på sidorna (bör) icke (läggas) dikt intill (ström-) pelaren (vid brobyggnad). Tekn. tidskr. 1894, B. s. 63. (Förhärden till en skärstensugn) består numera vanligen af ett slags skänk på hjul, försedd med inloppsränna, som sättes dikt an emot ugnens utloppshål. 2 Uppf. b. 5: 454 (1902). (Dessa) suturer (å hufvudskålen) förbinda sig .. genom att sluta sig dikt intill hvarandra. Odenius Celsus 511 (1906). Det är natt, då albatrossen svävar dikt utmed Tasmaniens kust. Hedin Fr. pol t. pol 2: 465 (1911; sannol. i anslutning till a). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] (fullt br.) sjöt. nära l. tätt (intill), så nära som möjligt. Segla l. hålla l. styra l. ligga dikt bidevind, dvs. tätt l. skarpt bidevind, så nära intill vinden som möjligt. Lägga rodret dikt l. dikt ombord (dikt babord l. styrbord, förr äfv. om babord, om styrbord), dvs. så mycket som möjligt åt sidan (babord, styrbord). Hålla dikt babord, styrbord, hålla så mycket som möjligt åt vänster, resp. höger. Omlägga rodret från dikt till dikt, dvs. från så mycket som möjligt babord till så mycket som möjligt styrbord l. tvärtom. Hala ett skot dikt an l. för, draga åt det l. sträcka det så mycket tacklingen medgifver. Wåra Örlogz Skepp som bemälte Brandare närmast äro, (skola) .. wara förplichtade .. ledsaga bemelte Brandare dicht om Bord på Fiendens Skepp. Sjöart. 1685, art. 166. Läggia .. Roret dicht om Bord. Rosenfeldt Tourville 83 (1698). Dicht bij de Wind, är när Råna (äro) brassade, och Boglijnor spänte, så at Seglen stå full och bij. Därs. 116. Hala digt an fåcke-boglinan. Serenius Hhhh 4 b (1757). Fienden .. lade dickt bi de vind. Tornquist Utk. 2: 75 (1788). Det händer stundom (då märsseglen tillsättas under segling) att skoten ej kunna halas dickt före, förrän Seglet hissas. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 203 (1796, 1812). Låt dem klappa en talja på förmärsskot i lovart, samt skota det dikt för. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 30 (1833). Dikt intill kardelsblocken, midt under råen, fastsys märseskotqvartersblocken. Boström Tackl. 72 (1840). Dikt till vinden, att segla tätt bidevind. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Brassa dikt bi-de-vind eller skarpt, att brassa rårna eller seglen så mycket på ena sidan som möjligt. Därs. (under brassa). Machinen stoppades och roret lades dikt om styrbord, för att få fartyget att falla undan. AB 1845, nr 238, s. 2. Dikt l. Dikt an .. sjöv., tätt intill. NF 3: 1211 (1880). Nu med rodret i lä han firar på skotet och pressar / dickt upp i vinden sin båt. V. Rydberg (c. 1885) hos Warburg Rydberg 2: 684. Taljan är Dikt för (dvs. är ’block om block', har blocken intill hvarandra) .. hissa rån Dikt för. Konow (1887). Han styrde inåt stranden .., tog in ref i seglen, höll dikt babord. Hillman Sp. nov. 170 (1896). Dikt babord med rodret! Wrangel Sv. fl. bok 389 (1898). Rodret bör i allmänhet ej läggas fullt dikt. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 130 (1903). Vid ”styrbord dikt” eller ”babord dikt”, d. v. s. största möjliga roderläggning styrbord eller babord, erhålles den hastigaste giren. Hägg Fl. 63 (1904). Rodret kan (medelst ångstyrinrättning) helt omläggas från ”dikt till dikt” på en tid af 10—25 sekunder med full fart. 2 Uppf. b. 9: 595 (1906).
b) [jfr holl. sonder dat men se dicht genouch besocht hadde naer de brieven] (†) noga, noggrant, på det noggrannaste sätt; med prep. med äfv.: i nära l. närmaste öfverensstämmelse med. (Han) badh bönderna suarra dickt medh sig (vid rannsakningen inför prosten) så skulle dee få en tunna öll när dee komme ur kiörkan. Växiö domk. akt. 1658, nr 160. Sin Ämbetzplicht / Förstod han wäl och följde dicht. Rydelius Vitt. 62 (1718).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) upprepade (o. talrika) gånger i hastig följd l. tätt efter hvarandra. Slå dickt, crebro pulsare. Ihre Gl. (1769).
4) [jfr nt. digt to gaan] (†) raskt, med häftig fart; skyndsamt, med hast; kvickt, snabbt; fort; snart. De .. upläste Stadsporten, och inläto en hop af deras Parti, som kommo samma natt ifrån Salis digt ridande. Tegel E. XIV 159 (1612). See, så dickt kan jagh Lagen lära. Brasck Förl. son. F 1 b (1645). Men sedan kommo the dickt igen. Därs. H 1 a. Fougden torkar dicht in hugg ock Smärta. Chronander Surge E 8 b (1647). Han (dvs. ’vice presidentens tjänare Jacob') refereradhe, det så wäl Siefwola ryttaren som Olaus woro drukne och the ridhit dicht uppå. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 255 (1667).
5) [jfr sv. dial. han arbetar dekkt, han ljuger dikkt, hålla i dikkt (Rietz), äfvensom motsv. anv. i ä. d., nt. o. t.] (†) kraftigt, starkt, häftigt; eftertryckligt, duktigt, riktigt grundligt l. ordentligt, med besked, med kläm. Alldenstund pestilentzien tämmelig dicht här iblandh grasserer, så att få huus finnes, dee som icke äre infecterede. Oxenst. brefv. 10: 78 (1625); jfr 1. Carl wachtmestare berättadhe, at studiosi Mathias Mathesius (m. fl.) .. hafwa om en natt gådt och skrijkit på tårget och gatan, och .. effter en lijten stundh (kommo de) igen, och ropadhe dichtare som (dvs. mera öfverljudt än) förr. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 319 (1661). Han (gick) sielf i Fällt och fäckte Kring sig deckt. Dahlstierna Kunga skald P 1 a (1697). (Den grekiske) ynglingen fick (gm krigslekar o. gymnastiska täflingar) digt drifwa vt swetten, och elaka wetskor, som skörbiugg förorsaka. Swedberg Ungd. 60 (1709). Ty är, kan ske Gudz rettwiso enligast, och tine salighet tienligast, at tu nu dickt plågad warder. Dens. Dödst. 288 (1711). (Tvålen) röres dickt at han blifver väl seger. Oecon. 9 (1730). (En) som står digt på sig, som intet gerna låter gå på sig. Ullenius Ro under oro § 352 (1730). Men digt jag honom snöt (dvs. ’stukade' l. ’kuggade'). Kolmodin Qv.-sp. 1: 133 (1732). Vår Lisa svär så dickt, / At hela köket rörs. Dalin Arg. 1: 172 (1733, 1754). Han kan ljuga digt, Ampliter mentiri potest. Sahlstedt (1773). I aftons spelte jag med herr Baron Cassander, / Min tour var immerfort att tappa pengar dikt (dvs. plumpt). C. I. Hallman 390 (1779). Dikt .. Dugtigt. Weste (1807). — särsk. [jfr ä. d. at prygle en digt af, ä. t. einen dicht und derb abschlagen] (slå, prygla, piska upp, dänga till osv. ngn) riktigt grundligt l. ordentligt l. eftertryckligt l. med besked, ’efter noter'; jfr DIKT, adj., med anm. Jagh må them basa dicht thär til, / Om the ey giöra som iagh wil. Messenius Svanhv. 35 (1613). Jagh skall tigh rätt dicht vpklappa. N. Holgeri Troijenborgh A 8 b (1632). Den Tiuffwewärden och 3 Poiker, som haffwa stulitt, skole dicht slåå huar annan medh spöö. HSH 29: 209 (1635). Jagh dänger dikt til medh thenne stafwer. Brasck Ap. g. I 3 b (1645). Slå digt, så at det smäller. Palmfelt Qvinnoskol. 67 (1738). Lägga på en degt med en kjäpp. Lind (1749; under abdonnern). Han slog honom digt vid örat, He hit him a sound box on the ear. Widegren (1788).
Anm. till 5. Lagerlöf Orth. 39 (1694), som bl. anför denna bet. (’ingenter') hos ordet, menar att det står en smula lågt på stilskalan o. att det därför ej bör brukas annat än hvardagligt o. skämtsamt (’de adverbio digt obiter illud noto, quod sit paulo obsoletius, neque usitandum nisi in stilo humili ac ludicro, non autem in stilo gravi & serio'). Weste (1807) betecknar ordet i motsv. anv. ss. hvardagligt (’pop.').
Ssg: (2 a) DIKT-ANHALT3~02, p. adj. sjöt. hårdt anhalad l. åtdragen l. spänd l. sträckt. Med diktanhalta segelskot. Trolle Duvall 1: 249 (1875; om fartyg).
Spoiler title
Spoiler content