publicerad: 1914
DIKTERA dikte4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (dicte´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Laurelius Rel.-sp. Föret. 6 (1655; i den postuma uppl. 1735: Dictering)); jfr DIKTAMEN, DIKTAT.
Ordformer
(förr nästan alltid skrifvet dict-; dicht- Schroderus Osiander 1: 807 (1635), Lex. Linc. (1640; under præeo))
Etymologi
[jfr t. diktieren, fr. dicter, af lat. dictare, ofta säga, diktera, dikta, författa, föreskrifva, befalla, frekventativ till dicere (jfr EDIKT), säga, som etymologiskt svarar mot TE, v., visa (jfr DEIKTISK); jfr ytterligare eng. dictate, v., äfvensom DIKTA, v.1 — dichtera synes bero på inflytande från biformen dichta till DIKTA, v.1 (o. dicht till DIKT, sbst.1)]
1) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. lat., äfvensom af eng. dictate] om handlingen att i o. för nedskrifning för ngn framsäga l. uppläsa ngt (i förra fallet stundom med bibegrepp af samtidigt författande); ej sällan abs.; jfr DIKTA, v.1 1, FÖRE-SÄGA. (En del) Scholemestare .. nöta tidhen medh onyttigt dicterande. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 21 (i handl. fr. 1593). Historieskrifwarne förmäla .. at (Cæsar samtidigt) .. kunne läsa, skrifwa och Dictera fyra bref. Dryselius Monarchsp. 138 (1691). Skrif, jag vill dictera. Dalin Arg. 1: 169 (1733, 1754). Rättskrifning af Svenska språket efter dictering. Försl. t. skolordn. 1817, s. 18. (Korgossen) förfärdigade .. åt .. (Sancho Panzas hustru) två bref, .. hvilka hon bägge sjelf dicterade för honom. Stiernstolpe DQ 4: 181 (1819). De sist dikterade orden. Rydberg Frib. 176 (1857, 1866; uppl. 1877: framsagda). Efter diktamen skrifves dels på svarta taflan, dels i skrifbok. I förstnämda fallet uppskrifver en lärjunge det dikterade på sv(arta) tafl(an), och de öfriga följa efter på griffeltafla. N. Hansson i Verdandi 1887, s. 170. (Undervisningen vid de medeltida universiteten tillgick ofta) så, att föreläsarna ur sitt kollegiehäfte dikterade för åhörarna. som således blott hörde och skrefvo. H. Schück i Världskult. 3: 416 (1907). jfr: (Jag vill icke) predika någon annan Lära, än dhen som Gud then helige Ande hafwer sielf dicterat och lärt. Kyrkol. 22: 2 (1686; ur prästeden, med tanke på bibeln ss. tillkommen gm verbalinspiration). — särsk.
a) (†; jfr dock under c) med (pers. pron. ss.) indirekt obj. Een Book .., hwilken wantrogne och galne Menniskior troo, at en Engel skal, emedhan (dvs. medan) Brigitta lågh vthi sin Böön, hafwa henne dicterat. Schroderus Osiander 2: 44 (1635).
b) i uttr. diktera (ngt) till protokollet l. (numera knappast br.) till protokolls; jfr DIKTAMEN 3. De propositioner, som ey skrifteligen utan munteligen giöras, .. måste af den, som dem hoos Landt-Marskalken anbringar, til protocolls dicteras. 2 RARP I. 2: 285 (1720). (Riksrådet C. G. Tessin bad) at uhr papperet få dictera till Protocollet hvad han för bättre minne skull skrifteligen författat. Därs. 15: 636 (1747). E. Lencqvist (c. 1778) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 5: 171 (: til protocolls). Dictera till protocollet, (fr.) verbaliser. Weste (1807). AB 1914, nr 73, s. 8 (: till protokollet).
c) [efter t. einem etwas in die feder diktieren] (föga br.) i uttr. diktera ngt i pennan för ngn, diktera ngn ngt i pennan o. d. Han har .. utgifvit åtskilliga arbeten hvilka han alla dicterat i pennan för sin Son. Sv. Merc. 3: 457 (1757). Atterbom Minnen 614 (1819). — i bild. (Herodotus') berättelser äro sådana, som om naturens egen heliga anda dicterade honom i pennan. Törneros Bref 1: 231 (1827); jfr 3. (Tavaststjerna) skref som hans personliga stämning dikterade honom orden i pennan. Söderhjelm Tavaststjerna 294 (1900); jfr 3.
2) bestämma, föreskrifva.
a) [jfr motsv. anv. i fr., äfvensom af eng. dictate] bestämma l. utöfva ett afgörande inflytande på innehållet i (ett beslut) l. villkoren i (en öfverenskommelse); med saksubj. äfv.: vara bestämmande för, stundom: styra, leda (ngns beslut, tänkesätt, handlingar o. d.). Loenbom M. Stenbock 4: 264 (i handl. fr. 1713). Frankrike dikterade (1679) .. Sveriges freder med Brandenburg och Danmark. Geijer I. 2: 306 (1845). Den anda, som dikterade Halmstadsbeslutet (1435). Forssell Hist. 1: 51 (1869). Kärleken till det förtryckta fäderneslandet blef nu den makt, som dikterade den ädle biskopens (dvs. biskop Tomas' i Strängnäs) tänkesätt och handlingar. Hagström Herdam. 1: 27 (1897). Serenius (var) icke sällan den, som dikterade riksdagsbesluten. Därs. 152. (Man vill påstå att K. XII) låtit viktiga beslut dikteras af nycken. A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 1: XXXI (1901). — (föga br.) abs. Brunow .. ville (gärna) förbigå lagliga former, för att låta sin vilja diktera i kyrkliga frågor. H. Råbergh i Fin. kyrkoh. samf. prot. 4: 339 (1905).
b) [jfr motsv. anv. i fr., äfvensom af eng. dictate] föreskrifva l. bestämma l. fastställa l. dekretera (hvad som skall gälla l. företagas l. ske); om (sunda) förnuftet, rätt o. billighet, inre känsla o. d. l. yttre omständigheter o. förhållanden: föreskrifva, bjuda, kräfva. (K. X G. tillgrep) till sin stats conservation .. the medell som Gudh, naturen och sielfwa necessiteten (dvs. nödvändigheten) dicterade. RARP 7: 163 (1660). Det som æquiteten (dvs. billigheten) och rättwijsan dicterar. Växiö domk. akt. 1685, nr 62. De af behofvet dicterade föreskrifter, hvilka .. pröfvades lämpligast. Heml. utsk. prot. 1812, s. 41. Alla de välljudslagar, som dikterades af urfolkets ömtåliga språköra. Kræmer Språkfr. 116 (1858). (Den kristianske biskopen) ville intvinga min själ i de formler, som han och hans gelikar diktera för verlden. Rydberg Ath. 50 (1859, 1866; uppl. 1876: pånödga verlden). Kungen tyckte icke, att en pockande folkhop skulle få diktera lagar. De Geer Minnen 2: 91 (1892). (Lybeck var) en handelns stormakt, som kunde diktera varuprisen särskildt för de nordiska länderna. Torpson Eur. 1: 254 (1895). — särsk.
α) (†) med (pers. pron. ss.) indirekt obj. Derföre blef menniskian i sielfva fullkomlighetens tilstånd en Lag satt, utom hvad förnuftet henne dicterade. Oelreich 908 (1755).
β) [jfr motsv. anv. i fr., äfvensom af eng. dictate] (†) om lag l. förordning o. d.: föreskrifva, bestämma, stadga. Domprobstens bref dicterade att ... Växiö domk. akt. 1681, nr 371. Thet straff, som kyrkiolagen i slike mål dicterar. Sv. synodalakter 1: 292 (1721). Adelige Privilegierne dictera, at der intet högmåhl är, bör den anklagade emot personel caution slippa på fri foot. 2 RARP 4: 261 (1726). Kongl. Tryckfrihets-Förordningen dicterar i 4 § .., at ... SP 1779, s. 538.
3) [jfr motsv. anv. i fr., äfvensom af eng. dictate] med saksubj.: förestafva, ingifva, inspirera; föranleda, förorsaka; i pass. med af äfv.: vållas af, hafva sin grund i. Hwad som .. Ähregirugheeten .. månde dictera. Brask Pufendorf Inl. t. hist. Föret. 4 a (1680). En rättvis penna som tolkar hvad en ädel själ och renadt vett dicterar. SP 1779, s. 561. (Ett råd) dikteradt af uppriktig vänskap och ärlig välmening. Hagberg Shaksp. 10: 327 (1850). Reglor, dikterade af en sund erfarenhet. C. F. Bergstedt i Frey 1850, s. 59. Det var det muntra, lätta sinnet, som dikterade hans lustigheter. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 149 (1865). Ett bref, dikteradt af fin beräkning. C. D. af Wirsén i PT 1883, nr 68 A, s. 3. Det var .. en dålig handling, som jag ångrar, och den var dikterad endast af artighet mot er. Strindberg Hafsb. 109 (1890). Att denna min .. granskning .. alldeles icke dikteras af någon lust att anmärka. R. v. Kræmer i Ped. tidskr. 1896, s. 433.
4) (†) afkunna (en dom, utslag i en rättstvist o. d.). Dictera .. (dvs.) utsäga och dömma huru en skal straffas. Biurman Brefst. 220 (1729, 1767). En sådan afgrunds-dom dicterade min man! Remmer Theat. 1: 213 (1808, 1814). — i öfverförd anv. om samvetet, (sunda) förnuftet o. d.: afkunna den domen l. det utslaget l. döma l. säga l. förklara (att ngt bör vara l. förhåller sig så l. så osv.). Mitt samwethe Dicterar mig oskyldig. Växiö domk. akt. 1697, nr 316. Ett sundt förnuft måste ock det dictera att fiendens eget intresse .. oumgängeligen fordrat att han (bort begagna sin fördel). K. O. Lagercrantz (1742) i HSH 7: 326.
Särskilda förbindelser:
DIKTERA IN010 4. till 1. Diktera in ett bref i diktafonen.
DIKTERA NED l. NER010 4. [efter SKRIFVA NED] till 1. På stående fot dikterade han ned sitt votum med tillhörande motivering.
DIKTERA UPP l. OPP010 4. [efter LÄSA UPP] till 1. Vid dylika (öfversättnings-)öfningar (från sv. till eng.) dikterar jag först upp svenskan. F. Palmgren i Verdandi 1885, s. 170.
Ssgr (till 1): DIKTERINGS-MASKIN030~02. Diktafonen är världens mest fulländade dikteringsmaskin. Diktafonen 5 (1913). —
-METOD~02. Att diktera till diktafonen är den .. mest tidsbesparande dikteringsmetoden. Diktafonen 2 (1913). särsk. psykol. diktamensmetod. E. Sahlin i Ped. tidskr. 1897, s. 432. —
-TABELL~02. (förr) ped. tabell som användes (af monitör) att diktera efter vid den första barnaundervisningen (enl. lankastersystemet). Svensson Bell-Lancast. 17 (1819). Dicteringstabeller .. klistras .. på tunna brädskifvor, hvilka i nedra ändan hafva ett handtag och i den öfra ett hål, för att .. kunna, under dicteringen, hänga dem på ståndaren. Dens. Vexelunderv. 7 (1823). Därs. 12. Fineman Folksch. org. 44, 51 (1830).
Spoiler title
Spoiler content