SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1914  
DIKTNING dik3tniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till DIKTA, v.2: tätning. Desse påslagne Bräder (hindra) husets nödiga diktning och omlagning. Wäsström Præs. i VetA 1774, s. 16. För några år sedan föreslog undertecknad att använda träullen till diktning och mellanlägg i stället för dref och mossa vid trähusbyggnader. A. F. Westerlund i Skogvaktaren 1894, s. 138 (kanske snarast konkret i bet. tätningsmaterial'). — särsk.
a) motsv. DIKTA, v.2 a. J. Liljencrantz i VetAH 1768, s. 304. Ödmann M. Park 355 (1800). — (†) konkret om diktad nåt o. d. (Eng.) To Parcel a seam, öfverdraga en digtning med duk och tiära. Serenius Rrr 1 b (1734).
b) motsv. DIKTA, v.2 b. Uppf. b. 7: 344 (1875). Vexlarne tätas genom så kallad diktning, hvilken tillgår på det sätt, att plåtkanten först renmejslas ... Derefter stukas kanten in mot underliggande plåt ... Slutligen randas med en diktmejsel närmast plåten. Frykholm Ångm. 89 (1881, 1890). 2 Uppf. b. 9: 610 (1906).
Ssg: (b) DIKTNINGS-MASKIN30~02. På senare tiden har man (inom skeppsbyggeriet) allmänt öfvergått till att drifva nitningsmaskiner såväl som mejslings- och diktningsmaskiner med tryckluft. 2 Uppf. b. 9: 610 (1906).
Spoiler title
Spoiler content