DILATABEL dil1ata4bel l. di1-, adj. -bla; -blare; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. dilatabel, eng. o. fr. dilatable, afl. af fr. dilater (se DILATERA, v.1)]
(föga br.) i sht fys. som kan utvidgas l. dilateras (se DILATERA, v.1 a). Så snart (blåsbälgens bottnar) .. dragas ifrån hvarandra, förtunnas luften i bälgen, den yttre, tätare och i följe deraf, dilatablare luften intränger genom klappen. Jernk. annal. 1829, Bih. s. 139.Ekbohrn Främ. ord(1885, 1904).
