DILATATORIUM dil1atatω4rium l. di1-, l. 01—, äfv. —302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr nylat. o. t. dilatatorium, eng. dilatatory, fr. dilatatoire, afl. af lat. dilatare (se DILATERA, v.1)]
kir. apparat afsedd att oblodigt utvidga en kanal l. öppning i kroppen; jfr DILATATOR.Utvidgningen (af urinröret) måste ske småningom, och bäst är at därtil nyttja et dilatatorium. Sönnerberg Arnemann 1: 248(1801). Sedan instrumentet blifvit uttaget, infördes ett dilatatorium. Ups. läk.-fören. förh. 1876—77, s. 651.
