[måhända väsentligen ett lån af mnl., ä. holl. dilleken, dillekijn, pratmakerska, äfv. ung flicka, fris. delleke, dels smekord till små hyndor, dels ’sköka' (Halbertsma Lex. fris.) (l. af en icke uppvisad (n)t. motsvarighet), diminutivum af mnl. dille (delle), holl. del (dil), flicka (numera bl. i nedsättande bet.), fris. del (jfr äfv. d. dial. dille, flicka, käresta; Feilberg); se vidare Verwijs o. Verdam Mnl. wb.(1889; under dille), Franck Etym. wb.(1892; under del). Spegel ställer ordet tillsammans med isl. dilkr, unge (af tamkreatur) som ännu följer (o. diar) modern (jfr DELKHORNo. DILE)]
(†) käresta. Spegel Gl.(1712; angifvet ss. brukadt i Dalarna). A man's sweet-heart, kislinka, dilka. Serenius(1734, 1757; under heart). Dens.(1741).
