DIMETER di4meter l. 302, stundom di3~me2-ter, ngn gg dime4ter, r. (l. m.); best. -n; pl. -trar. Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning, t. ex.: Med en Dimetro Jambico. Nicander Anm. 30(1737).
Etymologi
[jfr t. o. eng. dimeter, fr. dimètre; af lat. dimeter, dimetrus, af gr. δίμετρος, adj., som innehåller två ’mått', af δι- (se DI-) o. μέτρον (se METER)]
metr. vers som består af två ’metra' (två versfötter l., särsk. då den är trokaisk, jambisk l. anapestisk, två dipodier l. dubbelfötter). En Jambisk vers, som har 4 pedes (dvs. versfötter), kallas dimeter. Schedvin Lat. prosod. 36 (1759, 1775). Då Grekerne mätte efter dipodier, så hette den fyrtaktiga versen dimeter, den sexfotade trimeter o. s. v. W. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 514.Kræmer Metr. 1: 79(1874, 1900). Den af två dipodier sammansatta Anapästiska dimetern. Alexanderson Gr. metr. 87(1877). Alltefter som versfoten (eller dipodien) innehålles en eller flere gånger i en vers, kallas versen monometer, dimeter, trimeter, tetrameter, pentameter, hexameter. NF 17: 642(1893).
