publicerad: 1915
DIPLOMATI dip1lomati4 l. di1-, l. -å- l. -ω-, stundom, särsk. i Sthm, -asi4 (Lyttkens o. Wulff Utt. (1889)) (diplåmati´Dalin), r. (f. Meurman (1846), Dalin (1850), Lundell); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 2; föga br.) -er.
Etymologi
[jfr t. diplomatie, eng. diplomacy, af fr. diplomatie (anträffadt tidigast 1791), bildadt till diplomatique (se DIPLOMATISK) efter mönstret af t. ex. aristocratie : aristocratique. Uttalet -asi4 går direkt tillbaka till fr.]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] konst l. sätt att leda underhandlingar med främmande makter, att sköta ett rikes utrikespolitik gm underhandlingar; diplomatisk verksamhet. Litt.-tidn. 1796, s. 426. Det var utan tvifvel mera sina stora förfäders efterdöme än sin egen böjelse .. (J. G. Oxenstierna) följde, då han från sin ungdom egnade sig åt diplomatien. Tegnér 3: 154 (1819). (1600-talets) diplomati var långsam, och förhastade sig ej. A. P. Cronholm i SKN 1842, s. 195. Riksens Råd .. beträdde med rädda steg diplomatiens slippriga stråt. Crusenstolpe Tessin 5: 249 (1849). Belgiens förening med Holland år 1815 var ett verk af den europeiska diplomatien på Wienerkongressen. Svedelius Statsk. 4: 345 (1869). (Franske konungen) Ludvig 11 .. ”Den europeiska diplomatiens fader”. Pallin Medelt. hist. 88 (1872). Creutz reser ut och byter skaldekonsten mot diplomatien. Warburg Litt.-hist. 56 (1880, 1899). (Alexander af Bulgarien) korsade 1885 den ryska diplomatiens planer genom att införlifva Öst-Rumilien med Bulgarien. NF 19: 155 (1895). jfr: Beträffande det slags mellanfolklig lögnaktighet, som gemenligen kallas diplomati, hade japaneserna .. intet att lära ens af Europa. Zilliacus Jap. stud. 51 (1896); jfr 3. — jfr KABINETTS-DIPLOMATI.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sammanfattande benämning på de personer som handhafva skötseln af en stats förhållande till främmande stater, l. på de främmande sändebud som äro ackrediterade vid ett hof l. hos en regering (jfr diplomatiska kåren under DIPLOMATISK 2 b), äfvensom på diplomatiens (se 1) målsmän inom en större enhet, t. ex. en världsdel. Det är intressant att med dessa uppgifter jemföra den franska diplomatiens, hvilka äro något afvikande derifrån. Bergman Schinkel 6: 195 (1855). (Gustaf III) hade .. i Paris en hemlig diplomati vid sidan af den officiela. Hedin Rev. qv. 420 (1880). Sedan .. (C. A. Ehrensvärd) 1841, tjuguårig, promoverats till filosofie doktor, sökte han anställning i diplomatien. Vising Minnestal i GbgsVS 1900—03, s. 54.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] bildl. tillvägagångssätt l. uppträdande som erinrar om det som brukas af statens underhandlare l. diplomatiska organ; vanl. med starkt betonande af den brist på öppenhet o. ärlighet som är (l. anses vara) utmärkande därför; ofta mer l. mindre eufemistiskt för: bakslug beräkning, förande bakom ljuset o. d. Höfligheten .. (var) ej just .. så ärligt menad, utan stötte något på diplomati. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 93 (1867). Jag har .. (visat mig tillbakadragen) af barnslig, genompiskad diplomati, derför att jag vet, att denna ödmjukhet gör intryck på henne. Benedictsson Ber. o. utk. 197 (1888).
Anm. I ordböcker o. konversationslexika förekommer ordet angifvet med den sannol. från främmande ordböcker upptagna bet.: vetenskapen om staternas inbördes förhållanden. Beskickningsvettenskapen och Beskickningskonsten (så kan man kalla Diplomatien i allmänhet) .. har afseende på kännedomen om staternas politiska förhåll, individuella interessen och rättigheter, sins emellan. Conv.-lex. (1821). L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Dalin (1850). 2 NF (1906).
Spoiler title
Spoiler content