publicerad: 1915
DIPLOMAT dip1lωma4t l. di1-, l. -å- l. -o- (diplåmát Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. diplomat af fr. diplomate (anträffadt tidigast 1792), bildadt till diplomatique (se DIPLOMATISK) efter mönstret af t. ex. aristocrate : aristocratique, démocrate : démocratique]
1) person som tillhör den ämbetsmannakår hvars hufvuduppgift är att föra underhandlingar med främmande makter; äfv. allmännare: person som sysslar med l. deltager i underhandlingar med främmande makter o. d. En fin, slipad, grånad diplomat. Gustaf III var såsom diplomat öfverlägsen de flesta af sina sändebud. (Freden i Kiel) dikterades för Danskarne, hette det; men om så var, är det alldeles oförklarligt, huru våra snillrika diplomater kunde glömma bort att befria sina landsmäns fartyg från Sundska Tullen. Ljunggren Minnesant. 164 (c. 1814). (Vistelsen i Paris) fullkomnade den Svenske Diplomatens bildning. Wallin Vid Lagerbjelkes jordfästn. 7 (1837). Diplomaternas .. Nestor, Talleyrand. Wingård i SAH 19: 101 (1837). En .. utländsk diplomat, som .. tillbragte fem år i Sverige. Geijer II. 5: 65 (1838). Medeltidsprästen var fullt så god diplomat som predikant. F. Berg i Verdandi 1885, s. 148. Man hade utsett en af Frankrikes skickligaste diplomater .. till sändebud i Petersburg. Odhner G. III 1: 170 (1885). Latinet var (under 1500-talet) de lärdes och diplomaternas språk och alla bildades officiella och internationella meddelelsemedel. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 81 (1898). — jfr KABINETTS-DIPLOMAT.
2) bildl.: person som förstår att skickligt leda l. föra en underhandling utan att gm oförsiktiga yttranden l. åtgärder blottställa sig själf l. sin sak; smidig, slug, beräknande person som väger sina ord o. ej i otid l. onödd yppar hvad han vet o. vill. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Borgmästaren var en klen diplomat. Hans första ord hade gjort .. intryck på pastorn, men den alltför ”praktiska” fortsättningen stötte dennes finkänslighet. Fahlcrantz Kyrkoherden 96 (1907).
Anm. I följ. språkprof förekommer diplomat i bet. diplomatiker (se d. o. 1). Några hittills okända Handskrifter, hvilkas ålder sjelf (dvs. till o. med) den allramisstrognaste Diplomat icke skall kunna bestrida. Sv. lit.-tidn. 1819, sp. 675.
Ssgr (till 1): DIPLOMAT-ANSIKTE103~020, äfv. ~200. Han var en magerlagd, .. rätt tystlåten karl på 45 år, .. med ett skarpskuret, slätrakat diplomatansikte. Dahlbäck Firman Åbergson 276 (1914). —
-ASPIRANT~002. Ministern för utrikes ärendena har denna dag antagit till diplomataspiranter: jur. o. fil. kand. N. N. (osv.). PT 1912, nr 250 A, s. 2. —
-KONSELJ~02. (förr) I diplomatkonseljen, som består af utrikesministern, statsministern, ett svenskt och vanligen ett norskt statsråd, afgöras ärenden som angå förhållandet till utlandet. Aldén Medb. 1: 27 (1884, 1896). —
-LEENDE~200, n. Han .. log ibland för sig själv ett litet diplomatleende. Dahlbäck Firman Åbergson 277 (1914). —
-LÄKTARE~200. åt diplomatiska kåren (med damer) upplåten läktare (i sv. riksdagens kamrars sessionsrum, liksom i utlandet). Tamm Sammans. ord 83 (1900). —
-PUDDING~20. [jfr t. diplomatenpudding] kok. ett slags efterrätt. Hemv. 1888, s. 109. Hellman Kokb. 386 (1896). —
-SPRÅK~2. Franska .. var (från slutet af sjuttonde århundradet) hof- och diplomatspråket. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 167 (1898).
Spoiler title
Spoiler content