publicerad: 1915
DIPLOMATISK dip1lωma4tisk l. di1-, l. -o- l. -å- (diploma´tisk Weste), adj.; adv. -T. Anm. I ä. tid nyttjas ngn gg den lat. adv.-formen diplomatice. Utgifva .. Handlingar diplomatice rätt. C. C. Gjörwell (1810) hos A. Oxenstierna Bref 1: IX (i bet. 1 b).
Etymologi
[jfr t. diplomatisch, eng. diplomatic, -ical, fr. diplomatique, af nylat. diplomaticus, som afser eller innehåller urkunder, hvilket ord själft är bildadt af lat. diploma, gen. -ătis (se DIPLOM). Till DIPLOM anslutes fortfarande det sv. adj. i bet. 1, hvaremot det i bet. 2 o. 3 för den nutida språkkänslan gäller ss. en adj.-bildning till DIPLOMAT (l. DIPLOMATI). Ordets öfvergång från att afse urkunder till att nyttjas om politiska förh. har skett redan innan det öfverflyttades till Sverge o. torde urspr. bero på en skämtsam öfverföring. Leibniz utgaf 1695 en urkundssamling Codex juris gentium diplomaticus, hvilken efterföljdes af andra likartade urkunds(”diplom”-)samlingar, t. ex. Corps universel diplomatique du droit des gens af Dumont (1726—31) (där corps betyder samlingsverk). Då dessa samlingars innehåll var af politisk natur, förstår man huru en dam i Wien c. 1750 (se Fürst (1755) hos Ranke S. werke 30: 47 (1875)) kunde falla på den idén att gifva de i denna stad varande utländska ministrarna benämningen Corps diplomatique (kanske med direkt anspelning på Dumonts ofvan anf. arbete). Benämningen synes snabbt nog hafva vunnit spridning, o. så snart den hade blifvit en gängse, rent objektiv term, var bet.-öfvergången i själfva verket redan skedd. Det äldsta i ordböckerna antecknade eng. språkprofvet för denna anv. är från 1780, det äldsta franska från 1791 (jfr det vid anm. till 2 b nedan anf. språkprofvet från G. J. Ehrensvärd), det äldsta t. från 1796. I sv. är samma bet. tidigast uppvisad 1791]
1) [jfr motsv. anv. i t., holl., eng. o. fr.] adj. till DIPLOM 2 (l. DIPLOMATIK 1); jfr DIPLOMATARISK. Möller (1745; under diplomatique). — särsk.
a) (numera föga br.) om skrift o. d.: som sysselsätter sig med l. beskrifver l. upptager l. består af gamla urkunder; om person: som ägnar sig åt studiet af sådana. Det vore .. för vidlöftigt .. at upräkna alla Diplomatiske Samlingar, hvilka Europen nu kan framvisa. S. Gahm Persson i Stadg. ang. landtmil. 1: Föret. 2 (1762). At en diplomatisk beskrifning .. så mycket mindre erfordrades, som min afsigt .. var stäld mer uppå bokens innehåll än dess utvärtes beskaffenhet. J. Ihre (1776) hos Troil Island 292. (Minnena må hafva sitt) värde för fosterlandsnitet, för fornsamlaren, för den diplomatiska sökarn. Leopold 6: 106 (1803). Diplomatisk .. Som tillhör eller sysselsätter sig med diplomatiken: Diplomatisk vetenskap, Diplomatiskt studium. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Blanck Nord. renäss. 237 (1911).
b) som (noggrant) återgifver grundskriftens text. Diplomatisk(t) aftryck, afskrift. Diplomatiskt kopierad handskrift. Emedan man .. (i ett visst aftryck) följer all Diplomatisk noggrannhet, äfven i anseende till stafningssättet. Hallenberg Mynt. 260 (1798). (En skrift) der allt är så diplomatiskt noggrannt och tillförlitligt. P. Wieselgren i Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 810. Äfven ortografien skall med diplomatisk noggrannhet vara efterbildad. V. E. Svedelius i Frey 1843, s. 174. K. Hult i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 94.
c) (känd l. bestyrkt l. åstadkommen l. representerad) gm urkund(er), stödjande sig på urkunder. Diplomatisk bevisning. Förkortningarne .. (i lat. texter) voro under våra första diplomatiska tider mindre talrika och svårlästa. L. F. Rääf i VittAH 15: 35 (1831). Det kan diplomatiskt bevisas, d. v. s. medelst urkunder eller skrifteliga handlingar. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Den panslaviska eller urariska forntiden, dit den diplomatiska historien icke når. J. A. Lundell i Landsm. 1: 498 (1880). Lucretii text befann sig .. länge i mycket fördärfvadt skick, beroende af den diplomatiska traditionens knapphet och osäkerhet. H. R. Törnebladh i Ped. tidskr. 1905, s. 312.
d) (†) som anträffas l. förekommer i urkunder. Af historiske och diplomatiske upgifter är bekant att ... A. Blad i VittAH 7: 101 (1795). De Diplomatiska portraiter (dvs. sigillporträtt), som man ännu har af Merovingiske Regenterne. Dens. Därs. 127.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] adj. till DIPLOMAT 1, 2 (l. DIPLOMATI 1); om person l. krets af personer: som förmedlar den politiska förbindelsen mellan olika stater l. regeringar; äfv. om den verksamhet som utöfvas af dyl. person; kan stundom återgifvas med POLITISK; jfr MINISTERIELL. — särsk.
a) om enskild diplomat, ofta i förbindelsen diplomatisk agent (jfr AGENT 1 a), förr ngn gg diplomatisk person. Diplomatiske Personers enskildta anteckningar. Tryckfr.-förordn. 1812, s. B 2 a (i Prop. t. riksd. 1887 A, nr 21, s. 3 ändradt till: i diplomatisk tjenst anstälda personers enskilda anteckningar). Alla diplomatiska embetsmän bekläda förtroendeposter, d. v. s. att de kunna af konungen tillsättas och afskedas efter behag. Konv.-lex. (1845; under diplomatie). Konungen .. tål ej, att en diplomatisk agent upphäfver sig till rådgifvare. Bergman Schinkel 6: 90 (1855). Regeringarnas diplomatiska representanter. K. M. Thordén i Nord. tidskr. 1885, s. 350. Skiljedomarena skola .. utses bland .. magternas diplomatiske, konsuläre eller judicielle tjenstemän. SFS 1892, nr 19, s. 41. Ambassadörer, diplomatiska sändebud af första klassen. Hagman Sv:s grundl. 80 (1902). 2 NF (1906).
b) om krets l. samkväm af diplomater; särsk. i förb. (den) diplomatiska kåren [jfr etym. afd. ofvan samt anm. nedan]. Sina Colleguer af den Diplomatiska Corpsen. Hist. extract. 14: 5 (1791). Diplomatisk Corps betyder samtelige Beskickade vid ett hof, emedan desamma hafva en uteslutande sysselsättning med diplomatiken. Conv.-lex. (1821). Tibell .. (blef) presenterad för Napoleon under den stora diplomatiska cirkeln i Tuillerierna. Bergman Schinkel 6: 109 (1855). Han umgicks företrädesvis i de diplomatiska kretsarne. Därs. 7: 48. Den politiska och diplomatiska världen fick jag se på en storartad mässa i Notre Dame. De Geer Minnen 2: 225 (1892).
Anm. till 2 b. I st. f. diplomatiska kåren användes ofta uttryckets franska förebild: corps diplomatique. Den ende af le corps diplomatique som var ute. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 315 (1779). Hela den Maroccanske Corps Diplomatique. Sv. arch. 2: 35 (1792). Hela det unga corps diplomatique. Sturzen-Becker 2: 82 (1861). En hel svärm eleganta .. kurtisörer, bland dem nästan hela corps diplomatique. Blanche Bild. 3: 160 (1864).
c) om verksamhet, begåfning o. d.: som tillhör, utmärker, har afseende på, sker gm (diplomaters) förhandling med främmande makter. Diplomatiska underhandlingar, förvecklingar, missgrepp, svårigheter, framgångar, krokvägar, ränker. Det diplomatiska intrigspelet. Ett diplomatiskt meningsutbyte. Goda diplomatiska förbindelser. Ett diplomatiskt aktstycke. En diplomatisk not, depesch. Skolad i diplomatiska värf. Diplomatisk aktion (jfr AKTION 1 c). Contrasten emellan .. (Dumouriez') diplomatiska och militäriska förrättningar (dvs. hvad D. uträttat) (är) ofanteligen stor. Litt.-tidn. 1795, s. 81. (Björnklou) måste .. återvända till den diplomatiska banan. Franzén i SAH 9: 253 (1820). Diplomatiska afhandlingar (dvs. förhandlingar). Las Cases Dagb. 3: 226 (1823). Att han icke .. kunde utföra sin diplomatiska beskickning. Ségur Napoleons hist. 1: 51 (1825). På diplomatisk väg vinna ett stillestånd. Wingård Minnen 9: 105 (1848). Hon har de diplomatiska trådarne i sin hand. Blanche Bild. 3: 160 (1864). (Att) på diplomatisk franska öfversätta Disraelis allt för uttrycksfulla fraser. Vasili Fr. Berlins salonger 138 (1884); jfr 3. Politisk klokhet och diplomatisk fintlighet. Odhner G. III 1: 187 (1885). En af verldshistoriens störste diplomater, var T(alleyrand) en mästare i den diplomatiska förställningskonsten. NF 15: 1328 (1891). (Vår tryckfrihetslag förbjuder) utgifvande af diplomatiska handlingar, som ej äro äldre än femtio år. De Geer Minnen 1: 247 (1892). Den politiska och specielt den diplomatiska historien. E. Wrangel i Ped. tidskr. 1892, s. 102. (Tyskan) var (i Sv.) .. under Gustaf Vasa och hans söner jämte latinet det förhärskande diplomatiska språket. O. Anderberg Därs. 1896, s. 277. De brukliga diplomatiska rangklasserna äro fyra: ambassadörer, envoyéer eller ministrar, ministerresidenter och chargés d'affaires. 2 NF 6: 480 (1906).
3) [jfr motsv. anv. i t.; bet. utvecklad ur 2, från hvilken den ofta ej kan åtskiljas. Det är en ren tillfällighet, att den bet. af dubbelhet o. bakslughet som tillhör uttryckets grek. stamord διπλόος här i vissa fall återkommer] i öfverförd anv.; om person: utrustad med de mer l. mindre goda egenskaper som anses tillkomma en diplomat: smidig, världsklok, förslagen, försiktigt o. skickligt beräknande; stundom med ett bibegrepp af en under förbindlig o. skenbart otvungen form dold slughet o. list; om uppträdande, tillvägagående, tal osv.: som vittnar om de nämnda egenskaperna. Med en diplomatisk min. Geijer I. 4: 83 (1822). Detta torde du vara god och med vederbörlig diplomatisk skonsamhet låta Leopold förstå. Tegnér 6: 14 (1826). Med tålamod och litet diplomatisk finhet, kan man vara viss på att säkrast leda menniskor och saker dit man vill. Bremer Pres. 53 (1834). Den förståndige, diplomatiske Oxenstjerna. Tegnér 6: 317 (1837). Diplomatisk varsamhet, försigtighet, takt. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Grefve Romanzows diplomatiska penna. Bergman Schinkel 6: 135 (1855). Diplomatisk förbehållsamhet. Därs. 7: 8. Diplomatiskt afvägda ordalag. B. v. Beskow Lefnadsm. 217 (1857). (Råttan) är ett diplomatiskt djur, har fin päls och gnager i mörkrets tystnad små hål och gångar. Rydberg 2: 351 (c. 1870). Det var då själfva (hin) till karl att vara diplomatisk. Fröding Efterskörd 2: 240 (1910). jfr: Den förnäma (St. Trädgårds-)gatans diplomatiska tystnad. Blanche Bild. 3: 44 (1864). — jfr GENOM-, ODIPLOMATISK.
Spoiler title
Spoiler content