DIPLOMERAD dip1lome4rad l. di1-, l. -å- l. -ω-, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.
Etymologi
[jfr eng. diplomaed, fr. diplômé]
som har erhållit diplom (se d. o. 1). Ingen från (belgiska) statens normalanstalter .. utgången diplomerad kandidat. Lärov.-kom. bet. 1884—85,2: Bil. B, s. 142. Vi behöfva numera stipendier för att våra diplomerade abiturienter må kunna fortsätta sina arbeten vid (de tekniska) skolorna själfva. Tekn. tidskr. 1902, Ark., s. 76. Diplomerade läkare med rätt till praktik i det egna landet. PT 1912, nr 250 A, s. 2.
