SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
DIPLOPI dip1lopi4 l. di1-, l. -å- l. -ω-, r. (l. f.); best. -en, äfv. -n.
Ordformer
(diplopia Sönnerberg Loder 391 (1799; trol. att fatta ss. lat.), Duodec. sanal. (1885))
Etymologi
[jfr t. diplopie, eng. diplopy o. diplopia, fr. diplopie, nylat. diplopia, af gr. διπλόος, διπλοῦς, διπλός, dubbel (jfr DIPLOKOCK), o. -ωπια, bildadt till ὦψ, öga (jfr DIOPTER, OPTIK, OPTISK). jfr EMMETROPI, MYOPI]
oftalm. sjukligt tillstånd hos ögat l. ögonen som yttrar sig däri att föremålen synas dubbla; dubbelseende. Fock 2 Fys. 2: 119 (1858, 1873). NF (1880). Vertikal diplopi (då de båda synbilderna sitta öfver hvarandra). A. Gullstrand i Nord. med. arkiv 1891, nr 9, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content