DIREKTRIS dir1äktri4s l. di1-, äfv. -ek-, sbst.2, r. (l. f.); best. -en; pl. -er; l. DIREKTRIX diräk4trix, äfv. 032, r. (l. f.); i best. anv. utan slutartikel; pl. -tricer dir1äktri4ser l. di1-, äfv. -ek-.
Etymologi
[jfr t. direktrix, af nylat. linea directrix, samt fr. directrice, elliptiskt för ligne directrice]
mat. styrlinje, ledlinje; dels (i fråga om koniska sektioner) benämning på en mot kurvans axel vinkelrät linje så beskaffad att förhållandet mellan afståndet från en punkt på kurvan till fokus och afståndet till denna linje är konstant; dels (i fråga om rymdgeometri) benämning på den l. de fasta linjer utefter hvilken (hvilka) en rörlig linje tänkes röra sig för att alstra en yta. Ehrensvärd Anl. 2: 2 (1741: Directrix). Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805: Directrix). NF (1880: direktris). Wiman Regelyt. af sjette graden 9 (1892: direktrix).
