DISKRETIONERA, v., anträffadt endast i pr. ind. pl. o. pr. inf.
(†) gifva (ngt till ngn) ss. gåfva l. ’diskretion'; begåfva (ngn med en ’diskretion'). Williandes HH:rne Contractisterne med mig, gerna discretionera den, der uppe, med någon lijten present, som detta ährendet sig påtaga vill. Växiö domk. akt. 1697, nr 126. Wij .. Discretionera til ho(n)o(m) och dhe andra 500 D. s:mt. Bref i Ågerups arkiv 20 juni 1709.
