SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
DISLOCERA dis1lωse4ra l. -lo-, äfv. -lå-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DISLOKATION.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. dislocere, t. dislozieren, af mlat. dislocare, af lat. dis-, itu, åtskils (jfr DI-), o. locare, lägga, ställa, af locus, ställe (jfr LOKAL); jfr äfv. eng. dislocate, fr. disloquer. — Med afs. på formen jfr APPLICERA: lat. applicare, KVALIFICERA: mlat. qualificare m. fl.]
1) (numera knappast br. utom i fackspr.; se a, b) flytta (ngt) från en plats till en annan, rubba. Jungberg (1873). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (fullt br.) med. rubba, förskjuta, bringa i olag; särsk. om ledvrickning l. om förskjutning vid benbrott; äfv. om andra kroppsdelars, t. ex. hjärtats l. njurarnas, förskjutning ur sitt normala läge; jfr DISLOKATION a. Svalin Ordl. (c. 1847). Det (kan) inträffa .. att hjertat disloceras något åt höger, då emfysemet är mest utveckladt i venstra lungan. Hygiea 1864, s. 425. Hvarje fall, där ett yttre våld träffar ryggkotor och är tillräckligt starkt för att frakturera eller dislocera dem. Wide Med. gymn. 332 (1896, 1902). I fall konvulsioner skulle uppträda sedan ett ben blifvit reponeradt, måste man genast ånyo dislocera detsamma. Odenius Celsus 570 (1906). Petersson Fys. undersökningsmet. 324 (1908).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (fullt br.) geol. om rubbning i jordskorpan gm hvilken delar af densamma flyttas ur sina ursprungliga lägen i förh. till hvarandra; jfr DISLOKATION b. (Spatgångarna) genomsätta och disloscera hvarandra ofta så mycket, att man har svårt att med säkerhet bestämma deras ursprungliga riktning. Jernk. annal. 1838, s. 251. J. J. Sederholm i Fennia VIII. 3: 35 (1892). Den sprickfulla och dislocerade berggrunden. H. Nelson i Ymer 1913, s. 285.
2) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (föga br.) mil. förlägga l. fördela (trupper) på olika platser l. olika afdelningar; jfr DISLOKATION 2. Trupperna voro dislocerade sålunda: på högra flanken första armékåren (osv.). SDS 1905, nr 51, s. 2.
Anm. I följ. språkprof förekommer ett direkt till franskan sig anslutande disloquerad med adjektivisk bet.: spridd, osammanhängande. Med sådana disloquerade och styckiade mesurer (dvs. mått o. steg) är möjeligt, at konungen uti Preussen .. uthdrager kriget på långbäncken. Höpken 2: 434 (1757).
Spoiler title
Spoiler content