(dispaserat (p. pf. n.) C. M. Posse(1708) i Karol. krig. dagb. 1: 299)
Etymologi
[jfr t. dispersieren, af fr. disperser, till dispersion (se DISPERSION)]
(†) (kring)sprida, skingra; refl. o. pass.: sprida sig, skingras. Capiten Dankvardt .. eftersatte (fienderna) .., utan att dem kunna inhämpta eller till stånd bringa, som sig disperserade drogo åth .. Ryska gräntzen tillbaka. N. Posse(1702) i Karol. krig. dagb. 10: 440. Magasinerne voro på åtskillige ställen anlagde och disperserade. C. O. Lagercrantz(1742) i HSH 7: 324. (Karl Johan hade) brutit sin ställning och härs och tvärs disperserat sina trupper. Wingård Minnen 10: 11(1849). — särsk. opt. motsv. DISPERSION:upplösa (ljuset) i dess olika färger. Liqvida kroppars förmåga att dispersera ljuset. Berzelius Årsber. t. VetA 1837, s. 4.
