DISPERSIV dis1pärsi4v l. -ær- l. -er-, adj.
Etymologi
[jfr t. dispersiv, eng. dispersive, fr. dispersif, adj.-bildn. till stammen i dispersion (se DISPERSION)]
opt. som upplöser en ljusstråle i dess olika färger, färgspridande. Svafvelbundet kol .. eger nästan samma refractions index som flintglaset, men mer än dubbelt så stor dispersiv förmåga. Cronstrand Årsber. t. VetA 1828, s. 66.
