DISPONENTSKAP dis1pωnän3t~ska2p, äfv. -po-, sällan -på-, äfv. 104~1, n.; best. -et; pl. = l. -er.
(mindre br.) verksamhet ss. disponent, disponentbefattning; förhållande(t) l. egenskap(en) att vara disponent. N. mottog 1874 disponentskapet för Kopparbergs och Hofors aktiebolag. AB 1890, nr 4, s. 3. Tamm Avledn.-änd. hos sbst. 14 (1897).
