DISSIMULERA dis1imɯle4ra, äfv. -mu-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DISSIMULATION dis1imɯ1latʃω4n, äfv. -mul1-, l. -aʃ-, äfv. 010—.
Etymologi
[jfr holl. dissimuleeren, t. dissimulieren, eng. dissimulate (äfv. ä. eng. dissimule), fr. dissimuler, af lat. dissimulare, förställa (sig), dölja, af dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-), o. simulare, göra lik, gifva sig sken af, låtsa (se SIMULERA)]
låta påskina att ngt icke äger rum (l. finns till) som faktiskt äger rum (l. finns till), dölja, förtiga, ej låta märka; hålla god min, förställa sig, icke låtsa om, icke låtsa sig märka, se gm fingrarna med, blunda för, hafva fördrag med.
a) (numera knappast br.) i allm. RP 8: 441 (1641). Polackarna (äro) i gemeen baarhiertade (dvs. öppenhjärtiga) oc redelige, the ther om subtilige Konster at simulera och dissimulera icke stoort weta. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 363 (1680). I det senare (brefvet) af den 1 Aug. 1713, dissimulerar .. Admin(istratorn) at han haft del i Tönningens inrymmande (dvs. öfverlåtande). Loenbom M. Stenbock 4: 94 (1765). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). — (†) Så synes doch nu meere ickie behöfves at dissimulera medh .. (ryttarnas) olåter (dvs. olater). Oxenst. brefv. 1: 546 (1629). Man kan ej dissimulera sig (dvs. dölja för sig), at Ryssland i 60 år å rad arbetat på Sveriges ofärd. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 33 (1776).
b) med. För fackmännen är förekomsten (hos en sinnessjuk) af dissimulation af symtomen intet ovanligt. T. Nerander i Med. månadsrevy 1898, s. 10. En sjuk kan dissimulera, en frisk simulera en sjukdom. 2 NF (1906).
