publicerad: 1916
DISSIPERA dis1ipe4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DISSIPATION (se d. o.); DISSIPATÖR1004 l. 01— (Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 32, s. 2, Almqvist Törnr. b. 3: 140 (1850)).
Ordformer
(disperat (p. pf.) P. Bromeen (1699; se under 1))
Etymologi
[jfr d. dissipere, holl. dissipeeren, t. dissipieren, eng. dissipate (ä. eng. äfv. dissipe), fr. dissiper, af lat. dissipare, kringsprida, förströ, skingra, förskingra, förstöra, af dis-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), o. ä. lat. sipare, supare, kasta)]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng., fr. o. lat.] (numera knappast br.) kringsprida, skingra, förskingra; upplösa; förstöra; med afs. på penningar o. d.: förslösa, förstöra. Dissiperedes Juventus (dvs. den studerande ungdomen i Uppsala) in til Laurentij (dvs. d. 10 augusti). J. T. Bureus (1624) i 2 Saml. 4: 82. Troupperne i Slesien ähre dissiperede. A. Oxenstierna 3: 617 (1627). Effter som Swafwelröken thet pestilentialiske Förgifftet dissipera plägar. Palmcron Sund. sp. 22 (1642). Man (skulle) vthi åthskillige Orter i Staden låta sticka Eld, ther med skulle Borgerskapet aff sigh sielff dissiperas. Rålamb Constantin. resa 60 (1658, 1679). Ifrån Acad. bibliotheca äre dissiperade några böcker. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 224 (1660). Att finna riktigheet af inventario om ägendommen, som elliest kunde finnas disperat [ɔ: dissiperad?], om intet inventeras. P. Bromeen (1699) i Förarb. t. Sv:s lag 2: 109. Den Ricksdagen, som 1713 begyntes af Princessan och Rådet, men då dissiperades. 2 RARP I. 1: 3 (1719). Skild ifrån bemälte kroppar och ämnen, (måste elden) omsider dissiperas och försvinna i luften. Wallerius Tankar 24 (1776). Dalin (1850). Dissipera .. förslösa, skingra. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] (numera föga br.) bildl.: förströ, distrahera; äfv. refl.; ss. p. pf. med adjektivisk bet.: förströdd, tankspridd, upptagen. En vän ville dissipera mig, bad mig taga fram mina skrifter, och arbeta på dem. A. Schönberg (1766) i 2 Saml. 1: 82. Min tid (var) för mycket dissiperad. Tegnér 5: 313 (1823). Göteborg, där intet hushållsbekymmer kan dissipera dig, och där jag fruktar att tiden måtte falla dig lång. Dens. (1843) hos Wrangel M:a v. Schwerin 297. Dissipera sig .. Förströ sig. Dissiperad .. Tankspridd, förströdd. Dalin (1850). Ehuru Michælsen uppbjöd hela sin förmåga, att dissipera och roa Kellner, anslogs han icke deraf. Ridderstad Samvetet 1: 373 (1851). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). jfr: (†) (Oxenstierna reser utrikes) för at hvila sig .. el(ler) at dissipera politiska obehagligheter, at ock jag må nyttja något af de många nymodiga ord jag ser begynna nyttjas? Porthan Bref t. Calonius 110 (1794).
Spoiler title
Spoiler content