DITTOLOGI dit1olågi4 l. dit1å- l. dit1ω-, l. -lo-, i Sveal. o. Norrl. äfv. -ji4, stundom 0104, r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. dittologie, fr. dittologie, synonymi, eng. dittology, dubbel läsart l. öfversättning, af gr. δισσολογία, upprepning af ett ord, af δισσός (att. διττός), dubbel, o. -λογία, tal, vetenskap (jfr BRAKYLOGI, HAPLOLOGI, TAUTOLOGI, äfvensom TEOLOGI, FILOLOGI m. fl.)]
1) [jfr motsv. anv. i d.] språkv. felaktigt upprepande i talet af stafvelse (l. ord). Noreen Vårt spr. 3: 32 (1905).
2) [jfr fr. dittologie, synonymi] (†) språkv. ordduplett. Det är .. (gm nya lån från latinet) till en stor del, som franskan erhållit sin rikedom på dittologier. Claëson 2: 251 (1857).
