SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
DJÄFVULDOM, r. l. m.
Ordformer
(djefle- Nohrborg 1029 (c. 1765))
Etymologi
[jfr d. djæveldom; bildadt tillfälligt ss. motstycke till KRISTENDOM, HEDENDOM, JUDENDOM. Jfr t. teufel(s)tum, eng. devildoom]
(†) djäfvulskt tillstånd o. beteende, djäfvulskt väsen. Denna tidens Christendom (måste) på många ställen, snarare kallas en djäfvuldom; ty den onde fienden har alt för märkligen sit verk och herravälde i de flästa människors hjärtan. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 495 (1766).
Spoiler title