publicerad: 1918
DJÄKEL jä3ke2l, äfv. jæ3- l. (mera eufemistiskt) jäk3- (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), m.||ig.; best. -n, äfv. (i sht i sydligaste Sv.) -en (= Fröding Stänk 87 (1896; dial. form)); pl. djäklar jä3klar2, äfv. jæ3- l. jäk3- osv. (utan pl. Dalin (1850)).
Ordformer
(djäkul Högberg Frib. 334 (1910). jekel Jolin En kom. 74 (1845), Sätherberg Dikt. 2: 151 (1846, 1863))
Etymologi
[fsv. dyäkel (1508; användt af Hemming Gadh); jfr sv. dial. djäkel, jäkel, djäkul, nor. dial. jekel, dekel. Ordet är en ombildning af DJÄFVUL, sannol. under inverkan af ngn från nt. deiker, dôker, dûker utgående form med k. Jfr sv. dial. (Skåne) jäker(en), däker(en), d. dial. dægeren]
(i sht i svordomar o. kraftuttryck; starkt hvard.) eufemistisk ombildning af DJÄFVUL. Det var jäkeln till att kunna krumbugta med tonerna. Böttiger 3: 81 (1843, 1858; yttradt af en dräng om en italiensk sångare); jfr DJÄFVUL 6 c. Nå så, Jekeln anfäkta, står han icke der lifslefvande. Jolin En kom. 74 (1845); jfr DJÄFVUL 9 a. Jäkeln så roligt att träffa honom. Topelius Vint. I. 1: 380 (1860, 1880; yttradt af en förfallen student); jfr DJÄFVUL 6 d. Den jäkeln har ju i natt igen / igenom skötarna gått. Reuter N. sånger 154 (1888; om en säl); jfr DJÄFVUL 12. Då sade Sancho: Djäklar i det, är inte vår nådiga herrskarinna lättare än en jagtfalk. Lidforss DQ 2: 107 (1892); jfr DJÄFVUL 11 a. Den där burken sköt mig rätt genom högra lungan, .. han har alltid varit en liten jäkel på skjutvapen. Janson Gastar 92 (1902; yttradt af en gammal sjöman); jfr DJÄFVUL 6 c. Är inte det här (att äta hemma) mycket bättre än krogen? .. — Ja, och så behöfver man inte knacka och lefva jäklarne för hvar bit. Engström En bok till 69 (1909); jfr DJÄFVUL 6 b. Första kvällen fick man .. cigarrer till, fina tyska svarta jäklar så man blef jämt yr i skallen. Dens. Guldbåg. glasög. 121 (1911); jfr DJÄFVUL 6 c, 13. Det där sätter vi .. med corpus mellanslag, så det går i de djäklarna och känns ända in i blindtarmen! Nordström Landsortsbohème 109 (1911); jfr DJÄFVUL 12. Gubben, djäklar i min själ, chasserade in genom dörrn som en hofman. Därs. 174; jfr DJÄFVUL 9 b. — särsk. i förb. där DJÄFVUL mindre gärna användes. Jag ber allerödmjukast om ursäkt, herr ... herr ... åh jäkeln, säg sjelf hvad du vill heta, Våbrytare! Topelius Vint. I. 1: 381 (1860, 1880); jfr DJÄFVUL 11 c. David tar lyktan och lyser nattvandraren i ansiktet. Jäklarna, det är Blomqvist! Engström En bok till 142 (1909); jfr DJÄFVUL 11 c.
Spoiler title
Spoiler content