1) (numera bl. med arkaistisk anstrykning) motsv. DOBBLA 1:spel med kort l. (i sht förr) tärning, hasardspel; vanl. med bibegrepp af dettas förkastlighet; ofta i mer l. mindre pleonastisk förb. med spel. Huar (dvs. om) någenn .. kiöpsuenn hans (dvs. sin) herris .. godz medh .. dobbel .. förfore. G. I:s reg. 1: 85(1523). (G. I) war .. fram för alla swåra lyckosam .. med speel och dubbell med tärninger. Brahe Kr. 3(c. 1585). Itt kårten spel, / som man pläier dubbel at nämpna. Visb. 1: 181(c. 1620). Då deras sysselsättningar mest gingo ut på spel och dobbel, förlorade jag snart lusten att sällskapa med dem. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 86(1865). Snart vid dobbeln spelas bort / nobelt buren kappa. Bååth Vagant. 26(1906).
2) (i Finl. mindre br., i Sv. föga br.) motsv. DOBBLA 2:öfverdådigt lefnadssätt, supande, rummel. Alldenstund Vederbörande funnit, / At den oseden burskap har vunnit / Vid hvart Slåtter at ha Calas; / .. Så vil man härmed nu kungöra, / At dylikt dobbel skall uphöra. Envallsson Slått. 11(1787). Cannelin(1912). — Anm. I förb. spel och dobbel uppfattas i Sv. icke så sällan dobbel ss. betydande: rummel.
3) (förr) motsv. DOBBLA 3:lottkastande (med tärning). Underdånigt Gratulations-Tal, Til .. Carl den XI. .., uppå Kopparbergs Gruf-stuga. Då dubblet därsammastädes af menige Bergslagen (skedde). Loenbom C. XI 9: 14(1673). Sommarin Bergv. 6(1908).
Ssg: (1) DOBBELS-BULT. [jfr FYLLBULT] (†) spelare. Dubbelsbultar (måtte) .. af Öfwerheeten .. hårdeligen nepsas och straffas. O. Laurelius(1659) i KOF II. 1: 203.
