SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOBBEL dob4el, n., ngn gg r.; best. dobblet, ss. r. -n.
Ordformer
(dobbel G. I:s reg. osv. dubbel(l) 2 Saml. 9: 161 (i handl. fr. 1569), Celsius G. I 1: 180 (1746))
Etymologi
[fsv. dob(b)el, dubbel, fgutn. dufl, d. dobbel, fnor. dubl, dufl, isl. dufl, mnt. dobbel (anträffadt bl. i ssgr), holl. dobbel]
vbalsbst. till DOBBLA.
1) (numera bl. med arkaistisk anstrykning) motsv. DOBBLA 1: spel med kort l. (i sht förr) tärning, hasardspel; vanl. med bibegrepp af dettas förkastlighet; ofta i mer l. mindre pleonastisk förb. med spel. Huar (dvs. om) någenn .. kiöpsuenn hans (dvs. sin) herris .. godz medh .. dobbel .. förfore. G. I:s reg. 1: 85 (1523). (G. I) war .. fram för alla swåra lyckosam .. med speel och dubbell med tärninger. Brahe Kr. 3 (c. 1585). Itt kårten spel, / som man pläier dubbel at nämpna. Visb. 1: 181 (c. 1620). Då deras sysselsättningar mest gingo ut på spel och dobbel, förlorade jag snart lusten att sällskapa med dem. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 86 (1865). Snart vid dobbeln spelas bort / nobelt buren kappa. Bååth Vagant. 26 (1906).
2) (i Finl. mindre br., i Sv. föga br.) motsv. DOBBLA 2: öfverdådigt lefnadssätt, supande, rummel. Alldenstund Vederbörande funnit, / At den oseden burskap har vunnit / Vid hvart Slåtter at ha Calas; / .. Så vil man härmed nu kungöra, / At dylikt dobbel skall uphöra. Envallsson Slått. 11 (1787). Cannelin (1912). Anm. I förb. spel och dobbel uppfattas i Sv. icke så sällan dobbel ss. betydande: rummel.
3) (förr) motsv. DOBBLA 3: lottkastande (med tärning). Underdånigt Gratulations-Tal, Til .. Carl den XI. .., uppå Kopparbergs Gruf-stuga. Då dubblet därsammastädes af menige Bergslagen (skedde). Loenbom C. XI 9: 14 (1673). Sommarin Bergv. 6 (1908).
Ssg: (1) DOBBELS-BULT. [jfr FYLLBULT] (†) spelare. Dubbelsbultar (måtte) .. af Öfwerheeten .. hårdeligen nepsas och straffas. O. Laurelius (1659) i KOF II. 1: 203.
Spoiler title
Spoiler content