DOGGKART dog4~ka1rt, r. l. m.; best. -en; pl. -er l. -s.
Etymologi
[liksom d. o. fr. dogcart af eng. dogcart, eg. hundkärra, af dog (se DOGG) o. cart, kärra (jfr isl. kartr, t. kart i samma bet.); namnet är föranledt däraf att åkdonet urspr. var försedt med särskildt rum för jakthundar]
(i sht i fackspr.) lätt, enspändt o. öppet åkdon med två höga hjul (stundom äfv. med fyra) o. med plats under (bak)sätet för jakthundar l. förråd samt med baksätets rygg mot framsätets; äfv. om dylikt åkdon utan rum för jakthundar. Wrangel Handb. f. hästv. 403 (1885). Dogcarterna voro ganska talrika (på hästutställningen i Stockholm). GHT 1896, nr 84 A, s. 2.
SAOB
