1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] (numera bl. i högre stil) domarsäte, domarstol. De suspenderade nämdemännen .. blefvo ”admitterade till deras förrige rum och domsäten”. Johansson Noraskog 3: 351(efter handl. fr. 1673). Hos många af forntidens folkslag (var) domarekallet förenadt med prestaembetet, och altaret stod tätt intill domsätet. Tegnér (Böttigers uppl.) 7: 131(1827). Sitta i domsätet. Sonck(1903). Åt honom .. har omsider upplåtits det yppersta domssätet. SvD 1919, nr 36, s. 3.— särsk. i uttr. träda till domsäte(t). Flyn som Förgifft, att träda till Domsätet hel druckne. Fernander Theatr. trag. ebrios. 124(1695; sagdt till domarna). Vid årets början, innan Rådstufvu Rätt första gång till domsäte träder, skall Gudstjenst hållas. SFS 1849, nr 27, s. 4.
2) (föga br.) domstols- l. tingslokal; tingsplats, domsplats. I thetta Hof eller Tempel (har) icke allenast warit en helig Afguda-Sal, vtan ock the förnämsta och yppersta Förstars Domsäte. Peringskiöld Mon. upl. 140(1710). Konung Gustav Ericssons Rescript .. tilstadde Magistraten (i Linköping) at til sitt Domsäte nyttja thet Capell-Hus, som tå låg på Östra sidan af Torget. Broocman Österg. 1: 72(1760). Den s. k. Åsdymlingen .., der häradets gamla domsäte enligt sägen varit beläget. Höjer Sv. 2: 55(1876). — särsk. domarring. Troil Island 190(1777). P. A. Säve i Ant. tidskr. 3: 129(1863, 1870).
3) (†) domstol i bet. 3. Guds församblingz Domsäten, som kallas Consistoria eller Capitel. E. Emporagrius(c. 1655) i KOF II. 2: 261. Förordningarne (äro) så klara, att hwar rättsint dommare af dem kan finna, hwem till dess domsäte hörer. Förarb. t. Sv:s lag 3: 87(1712). The almänne domsäten. Nehrman Pr. cr. 49(1759). Läsn. f. folket 1878, s. 321.
