SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DOSTA dos3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(doste B. Olavi 63 a (1578). toste Berchelt PestOrs. E 1 a (1589). dorsta Ugla PræNæsg. 34 (1734: Hvirfveldorsta))
Etymologi
[af mnt. dust, dost, vildmejram, l. t. doste(n), med bet. 1—3 (mht. doste, toste, blomkvast, fht. dosto, vildmejram); jfr sv. dial. (Österg.) tusta, liten knippa, d. tost, vildmejram, nor. dial. tust, tofs, hårtott, tusta, klunga, knippe]
1) (numera mindre br.) den af blommor i yfvig, vipplik samling karakteriserade, läppblomstriga växten Origanum vulgare Lin. (förr högt skattad ss. medicinalväxt; äfv. använd ss. färgmedel), vildmejram; äfv. om andra arter af släktet Origanum Lin., ss. de i Sydeuropa hemmahörande Origanum creticum Hayne o. Origanum dictamnus Lin. Skalt tu badha barnet mz thet gräs som kallas Dosta. B. Olavi 170 b (1578). Linné Flora nr 480 (1745). Lindgren Läkem. (1918). — jfr BERG-DOSTA.
2) den af täta, håriga blomkransar karakteriserade, läppblomstriga, förr officinella, växten Clinopodium vulgare Lin. Fries Bot. utfl. 3: 215 (1864). Lindman Fanerogamfl. 474 (1918). — jfr HVIRFVEL-, RING-DOSTA.
3) (†) om vissa som läkemedel (o. färgmedel) använda växter af de i ä. botanik ej isärhållna korgblomstriga släktena Eupatorium Lin. (med blomkorgar i tät o. yfvig kvast) o. Bidens Lin.; i ssgn VATTEN-DOSTA.
Ssgr (till 1): DOSTA-GRÄS. (†) växten Origanum vulgare Lin. Serenius Kkkk 1 a (1757). —
-PULVER. torkad o. pulveriserad vildmejram (som förr, blandad med finstött svafvel, användes för att fördrifva myror ur trädgårdar). Dahlbom Skand. insekt. 277 (1837).
Spoiler title
Spoiler content