DOTATION dω1tatʃω4n l. då1t- l. dωt1- l. dot1-, l. -aʃ-, r. (f. Dalin(1850), WoJ(1891)); best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. dotation, af mlat. dotatio (-ōnis), till dotare (se DOTERA)]
i sht jur. vbalsbst. till DOTERA 2; i allm. öfvergående i konkret bet.; i sht om donation till en kyrka, en stiftelse osv.; stundom (i sht i fråga om utländska förh.) om gods l. räntor o. d. som en enskild person mottagit från staten l. ett statsöfverhufvud ss. belöning för visade tjänster; jfr DONATION.Domkyrkans (i Lund) hemgift eller dotation. Lagerbring 1 Hist. 2: 66(1773). (Kanikkollegier som) af Furstar och andra .. med rika dotationer (stiftelser) af jord och räntor begåfvades. Nordström Samh. 1: 232(1839). E. Hildebrand i SvH 5: 468(1906).
SAOB
