publicerad: 1922
DOTERA dωte4ra l. då- l. do-, i Sveal. äfv. -32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DOTATION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. dotieren, fr. doter, af lat. dotare, förse (ngn) med hemgift, bildadt till dos (gen. dotis), hemgift, af samma ieur. rot som DONERA]
1) (†) gifva hemgift åt (ngn). Biurman Brefst. 131 (1729). Imellertid brukar man ju, .. att af Lotterimedlen dotera fattiga, ärbara flickor. Kellgren (1783) i 2 Saml. 7: 91. Gynther Conv. (1846).
2) i sht jur. begåfva (en kyrka, en stiftelse, en skola l. dyl.) med medel (för att trygga dess fortbestånd l. det lyckliga fullföljandet af dess syften); göra en donation l. donationer till (en anstalt osv.); ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr DONERA 2. När Knut den helige doterade Domkyrkan i Lund. Lagerbring 1 Hist. 2: 149 (1773). Det rikt doterade Clara kloster. Strinnholm Vas. 2: 68 (1820). 2NF 17: 1339 (1912).
Spoiler title
Spoiler content