SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRAGON dragω4n, sbst.2, stundom ESDRAGON äs1-, äfv. es1-; r. (m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(dragon 1623 osv. dragu(u)n 16381872. tragon (-un) 17221779. esdragon 1850 osv. estragon 18391872)
Etymologi
[sannol. ytterst af lat. draco (-ōnis), drake (se d. o.; jfr DRAGON, sbst.1) i (en icke uppvisad) motsv. anv.; jfr lat. dracunculus, eg.: liten drake, äfv.: växten Polygonum bistorta Lin.?, samt dracontium (gr. δρακόντιον), växten Arum dracunculus Lin. Namnet torde hafva tillagts dragonörten på grund af dennas ormlikt krypande rötter. I formen esdragon är ordet lånadt från fr.; jfr fr. estragon]
den med malörten besläktade, stundom som kryddväxt odlade örten Artemisia Dracunculus Lin.; numera vanl. i ssgr; jfr DRAK-ÖRT. Ordn. f. mångl. 1623, s. B 4 a. Dragon .. är godh ock till Sallat. Rålamb 14: 15 (1690). Jönsson Gagnv. 146 (1910).
Ssgr: DRAGON-GRÄS. (†) dragonört. PH 11: 281 (1777).
-OLJA. flyktig olja som erhålles ur bladen af dragonörten. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 273.
-ÄTTIKA. ättika beredd med dragonört. Warg 654 (1755).
-ÖRT. växten Artemisia Dracunculus Lin. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content