SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRICKBAR drik3~ba2r, adj.
Etymologi
[jfr t. trinkbar]
som kan drickas; som låter dricka sig; som lämpar sig till dryck. Fischerström 3: 161 (1783). Vattnet, ehuru saltaktigt, är likväl drickbart. Palmblad i Sv LittFT 1838, sp. 547. — jfr O-DRICKBAR.
Afledn.: DRICKBARHET, r. l. f. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content