publicerad: 1922
DRICKBAR drik3~ba2r, adj.
Etymologi
[jfr t. trinkbar]
som kan drickas; som låter dricka sig; som lämpar sig till dryck. Fischerström 3: 161 (1783). Vattnet, ehuru saltaktigt, är likväl drickbart. Palmblad i Sv LittFT 1838, sp. 547. — jfr O-DRICKBAR.
Spoiler title
Spoiler content