publicerad: 1922
DRISTELIGA dris3teli2ga l. -lig2a, l. DRISTELIGEN -li2gen l. -lig2en, sällan DRISTLIGEN dris3t-ligen2 (Sundblad Ups. 331 (1884)), adv. -are.
Ordformer
(drijst- Ordspr. 14: 16 (Bib. 1541). — -liga GR 5: 6 (1528), Hedenstierna Svenssons 170 (1903). -ligen GR 14: 407 (1542), Lagerlöf Saga 145 (1908). -lig Bellman 5: 10 (c. 1775; möjl. adj.); jfr citatet från Atterbom under DRISTELIG)
Etymologi
(numera bl. arkaiserande, stundom med skämtsam anstrykning)
1) oförfäradt, oförskräckt, käckt, modigt. GR 4: 211 (1527). (Engelbrekt) talade och clagade så dristeligha at konungen bleeff wredh. OPetri Kr. 168 (c. 1540). Hjelte! kom dristelig, / Kom uti frid och krig: / Bacchus! Bellman 5: 10 (c. 1775). CVAStrandberg 1: 39 (1844). Jag väntar henne här. / .. Och friar dristeliga då hon kommer. Hagberg Shaksp. 7: 158 (1849). Hade hon något att säga honom, så steg hon dristeliga på. Benedictsson FruM 401 (1887).
2) oförsynt, fräckt; förmätet. Ordspr. 19: 5 (Bib. 1541). Konungh Erich lät .. fast dristelighen och obetäncht, antasta och i Tornet kasta, Greffue Edzertz broder, Greffue Iohan. Tegel G1 2: 372 (1622). The .. tänkja, Presten må tala, ingen wet hwad jag hafwer giordt. Ther af kommer, at månge dristeliga framhärda uti sit onda lefwerne. Spegel Pass. 105 (c. 1680). Personnager här i Staden, som ofta dristeliga nog gifva sig ut för det de icke äro. SP 1780, s. 798.
3) med tillförsikt l. förtröstan, förtröstansfullt; tryggt, lugnt, utan tvekan. Han sadhe, Iach skall icke offuergeffua .. tigh, så ath wij dristeligha måghom säya, Herren är min hielpare. Ebr. 13: 6 (NT 1526). Så måge i Dannemän .. om någon af eder merkelig Klagomål hafwer .. dristeligen gifwe eder hijt vp til oss. GR 14: 407 (1542). (Att plafonden i Stockholms slottskyrka af Pasch) icke har något utomordentligt utmärkt hvarken i uppfinning eller utförande, våga vi dristeligen påstå. Frey 1841, s. 141.
Spoiler title
Spoiler content